Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk ungdom på resa. Småplock ur 173 färdskildringar av Ebba Frendin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickornas ögon att tindra som stjärnor i en mörk natt. Vi pojkar
voro också »med på noterna», om också inte på samma sätt som
flickorna, och så äro vi mera hemma i konsten att dölja våra
känslor under en till synes kall och oberörd yta.
Vad vi redan innan vi reste beslutat att besöka var
Riddarholmskyrkan, kungars och fältherrars gravplats. Man greps av högtidlig
känsla när man stod inför Wasars, Karoliners, Gustavers och
Bernadotters grifter och om fosterlandskärlek och eldande mod erinrande
Torstenssonska, Banérska och många andra fältherrars gravar. Tiden
tillät ej något längre uppehåll där, men hur kort tid vi än vistades
där, kan det intryck, som denna plats gav oss, ej utträngas ur våra
sinnen.
Efter kafferast på Strömsborgs restaurang foro vi sjövägen till
Drottningholm. Själva sjöresan på Mälaren var en stor njutning, t. o. m.
för oss kalixbor, som äro så bortskämda vad naturskönhet beträffar.
På Drottningholm besökte vi »Gustav III:s teatermuseum», bland
det intressantaste man kan tänka sig. Där fick man en inblick i,
huru man på 1700-talet framställde sceneffekter. Ciceronen
demonstrerade t. ex. åskans framställning vilket bestod däri, att en låda,
fylld med stenar, drogs fram och tillbaka. Enkelt, men praktiskt.
Slottsträdgården togo vi också en titt på. Vi uppmärksammades av
våra ledare på, huru man vid uppförandet av slottet,
slottsträdgården och övriga anläggningar fullständigt efterapat »kung Sols»
Versailles. I trädgården kunde vi dessutom beundra trädslag, som vi
förut känt till endast genom böckernas värld. Men aftonen började
nalkas. Fåglarnas kvitter tystnade, solen gömde sig bakom
horisonten. Vi lämnade Drottningholm, en upplevelse av rang rikare. En
spårvagn förde oss tillbaka till bullret och jäktet.
Den tredje och sista dagen i Stockholm började vi med ett besök
i Svea Rike. Våra ledare besvarade villigt alla frågor, vi ställde till
dem, varför besöket blev synnerligen intressant och lärorikt. Vi hade
behövt en hel dag för att hinna med allt, men nu fingo vi nöja oss
med det viktigaste och det tog 2 timmar i anspråk.
Till Nordiska Museet stod dock allas längtan. Tänk, att få se alla
möjliga historiska minnen ända från 1500-talet, se hur vagnar sett ut
under olika tidsskeden o. s. v. Vad som mest slog an på oss av de
historiska minnena var den häst, som Gustav II Adolf red i slaget
vid Lutzen. Det verkade för oss så ofattbart, att den är bevarad så
länge efteråt, att vi frågade en vaktmästare, om det verkligen var
densamma. »Det här är ingen cirkus», svarade han ilsket, och med det
blevo vi övertygade. Skansen var vår sista punkt på programmet
under resan. Dit styrde vi våra steg efter besöket på Nordiska
Museet. »Den som inte har sett Skansen har inte sett Stockholm» stod
det på ett anslag. Det är nog litet överdrivet, men nog finns det en
kärna av sanning i uttrycket. På Skansen kan man fördriva en hel
dag. Där finns alla möjliga och omöjliga djur, blir man törstig så
finns det servering, ja, man kan t. o. m. få sig en svängom där. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
