Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
Halmstads gamla intressanta slott är av särskilt intresse. Särskilt i år, då många
tankar kretsa kring Gustav II Adolfs insats, bör Halmstads slott, den plats, där
mötet skedde mellan Kristian IV och Gustav II Adolf i samband med sista
inbetalningen av Älvsborgs lösen, tilldraga sig uppmärksamhet. I årsboken lämnas
sympatiska skildringar av Hallands bataljon och regemente, av skolförhållanden
i Halmstad m. m., varjämte bl. a. förekommer en förteckning över riksdagsmän
från staden samt en redogörelse för gamla hallandssläkter. Boken är rikt oeh
trevligt illustrerad. I mångt och mycket står den tack vare sitt rikhaltiga och
omväxlande innehåll som ett mönster för publikationer av denna art. M. M.
Hyltén Cavallius-föreningen för hembygdskunskap och hembygdsvård. Årsbok
1931. Växjö 1931. Årsboken är ägnad ät studier i södra Smålands
bebyggelsehistoria, meddelade som anmärkningar till en karta över Värends
järnåldersbebyggelse. Förf., lektor Eric Elgqvist, har på ett synnerligen hedersamt
sätt skilt sig från sin uppgift. Här bjudes ej blott på en bebyggelsehistoria och
bygdeskildring av största värde; det trevliga häftet bidrager dessutom bl. a. till
att sprida ljus över en mängd namnformer och förbindelseleder — ämnen, vilka
i våra dagar utgöra ett lockande objekt ej minst för turisterna. När man
läser om Värend och dess fordom så isolerade bebyggelse, kommer man lätt att
tänka på det gamla ordspråket »ensam är stark». Redan Caesar påpekade, att
»det är de germanska stammarnas högsta stolthet att omge sig med vida, öde
liggande gränsområden; man anser det som ett intyg om styrka, att grannfolken
fördrivas från sina marker». Värend var en gäng ett slutet land och icke ett
genomfartsland. I våra dagar är isolationen bruten. Från norr och söder, öster
och väster gå allmer förbättrade förbindelser mot Helgasjön, Värends hjärta.
Tack vare Elgqvists arbete om dessa trakter blir det lättare för den som önskar
resa genom Värendsbygden att förstå dess särdrag, som i mångt och mycket
stå i samband med järnålderstidens bebyggelseförhållanden. Man förstår också
den underbara övergången mellan det gamla Göta rike och Skåneland, den nejd,
där Erik Gustaf Geijer uppgav ett fröjderop, då han på resa mot söder fick se
den första boken, om vilken han skrev: »Sädana naturens milstolpar, som för
vandraren utmärka inträdet av en sydligare växtlighet, äro mig särdeles
intressanta.» M. M.
Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1931—1932.
Utgivna av Bengt Cnattingius. Linköping 1931. Den vackra volymen innehåller
flera artiklar av speciellt turistiskt intresse. Intendenten Sigurd Erixon lämnar
ett värdefullt bidrag till de etnografiska förhållandena och berör en
synnerligen intressant gränslinje mellan västsvensk och östsvensk kultur, bland annat
gående genom Östergötlands gränstrakter mot Vättern. Författaren talar också
om påskeldarna i dessa trakter — ett lämpligt apropå till den intressanta artikeln
»När vårdkaseldar brunno» av Thord Lindell. Antikvarien Otto Frödin har
fortsatt utgivandet av en tidigare uppteckning av Östergötlands minnesmärken.
Väg- och trafikförhållanden, det gamla gästgiveriväsendet och frågan om vården
av milstolpar m. fl. vägmärken beröras i uppsatser av Major E. Nordenfalk
och amanuensen Bengt Cnattingius. Östergötland har ju alltid varit och är
alltjämt ett genomgängsland vid resor från Uppsverige till Skåne och söder ut.
I trevliga gästgivaregärdar med gammal kultur ha de resande fått vila ut.
Traditionerna uppehållas alltjämt inom Östergötland, vilket såväl den resande
som läsaren av ovannämnda publikation får erfara. Måns Mannerfelt.
Upplands fornminnesförenings tidskrift. XLIII. Upplands fornminnesförenings
förlag. Uppsala 1931. Upplands fornminnesförenings tidskrift framträder som
vanligt med ett omväxlande och gediget innehåll. Bland de mänga uppsatserna
fäster man sig framför allt vid Wilhelm Nissers rikt dokumenterade
undersökning av Per Brahe d. y:s Bogesund, Oskar Lundbergs framställning av
»Gullbacken vid Gullöga», Gunnar Ekholms arkeologiska bidrag, särskilt
beskrivningen av de märkliga boplatsfynden vid Bälinge mossar, samt Gustav Holmgrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
