Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Dömestorp går en vacker allé österut till Hasslövs
kyrka, när man far genom den, har man hela tiden
Hallandsåsens mjuka höjdlinje och frodiga bokskogar till sällskap. Jag
har ofta undrat om Carl August Ehrensvärd, när han icke hade
Sergel till besök eller andra underhållande och förnäma gäster,
brukade köra genom allén till prästgården i Hasslöv, ty där
bodde på hans tid en man, som det kunde vara ett vettigt nöje
att samtala med: prosten Pehr Osbeck. Han var en
namnkunnig man, namnkunnigare än författaren till Fria konsternas
filosofi; femtio olika arter av buskar och örter i tropikerna blevo av
Linné sammanfattade till släktet Osbeckia, för att hedra
lärjungen, som enligt mästarens ord ägde »naturlig inclination till
alla delar af Naturkunnigheten». Han var en berest man, som
sett oceaner och hav dem amiralen aldrig plöjt; i hans
herbarium fanns det växter, som han samlat på Kap, på Java och i
Kina, och dagboken över hans ostindiska resa låg tryckt icke
blott på svenska, utan på tyska och engelska. Ja, Osbeck kunde
ha varit professor i Petersburg, om han icke föredragit att förbli
en fattig kyrkoherde i Hasslöv, nödtvungen att sälja sina
vetenskapliga samlingar för att hjälpa upp sin svaga ekonomi, och
livligt upptagen av att bättra såväl sitt eget jordbruk som sina
sockenbors — i det stycket var han själafrände både till
Ehrensvärd och Peter von Möller. »Jag sår när pingstliljorna
(Narcissus poeticus) är i blomma, och vårrågen när Draba verna
blommar, om jag kan görat för ohägnad skull av grannarnes
kreatur», yttrar han med lätt vemod i sin Beskrivning över
Laholms prosteri, och det kommer en fläkt av linnéansk poesi
över lanthushållaren. Hans sockenbor skuro torv, men den
förmånliga klapptorven, som »jag beskrefvit i min Chinesiska
resa, förstå de sig icke på». Osbeck hade perspektiv på den
älskade hembygden, det måste man erkänna; med
naturvetenskapsmannens noggranna omsorg beskrev han den i ett
manuskript, som blivit tryckt först i våra dagar genom Bert Möllers
försorg. Uppe på Hallandsåsen var han en trägen vandrare,
på jakt efter fornminnesmärken och naturhistoriska
märkvärdigheter, han planterade alpväxter däruppe, och en gång, då han
fångade fjärilar med en stor håv, blev han arresterad och förd
till Ängelholm som en misstänkt passagerare; men under ett
av sina strövtåg i bergen träffade han på en röd granitsten,
geometriskt formad som en meterlång stela, och den tog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
