Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Resa genom Halland i rummet och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där man dricker kaffe i lusthus och lindbersåer, och
doktorspromenaden längs Ätran är lika skuggig och sval, lika fridfull
som någonsin. Man måste ha haft mycket god smak i
Falkenberg, och man har det fortfarande.
Vid Falkenberg göra vi en sväng bort från kustvägen, in i
landet, ty vi ha ärende till Vinberg. Icke för att trakten där
skulle vara särskilt naturskön; det kan man icke med sanning
påstå. Till Vinberg vallfärda vi på grund av den litterära gloria
som omger platsen: den störste av alla halländska författare,
ett av det svenska språkets banbrytande snillen, har haft sin
vagga där; Olof von Dalin. Vi nalkas med vördnad, ty vi dela
alldeles icke den hädiska åsikt, som Abraham Bohlin gav ord
åt, då han i sin handbok för resande skrev om Vinberg: »Nejden
är ej alldeles obehaglig, men dock teml. steril och flack, liksom
Dalins der uppammade sångmö». Nej, författaren till Argus,
diktaren av Sagan om hästen, är för oss, sedan den romantiska
överspänningens ensidiga domar överklagats och upphävts, en
av de rikets klenoder, som Sverige har sextonhundratalets
segerrika vapen att tacka för. När han föddes 1708, hade
Halland blott i ett par mansåldrar varit svenskt, och dock blev
han helt vår. I Sagan om hästen, där han så ypperligt och
livfullt har skildrat de svenska kungarna, och givit en så
gripande bild av Härkuller — Karl XII, talar han också med
stolthet om hur Gråilens ägare genom att rida över isen till julstuga
hos Holger på ön förvärvade »Strandängen, som ligger på
Svedjenäslandet och har i forna dar hört dertil». Strandängen, det
var bland annat Dalins egen hembygd.
Allt för mycket finnes dock icke kvar i Vinberg av den värld,
som omgav Dalins barndom. Prästgården ligger vackert bakom
ståtliga gamla träd, två askar och två kastanjer, men det är
icke samma gård, som han vuxit upp i. Nedanför vid bäcken
— den heter Vinan och på dess stränder växa jättelika
Petasites — kommer man från trädgården över till en ö, med en
allé, som han skall ha vandrat under, med rester av ett
lusthus, där han som yngling skall ha suttit och diktat, men jag
vet icke hur säker traditionen är, fast den är gammal; och den
skuggiga platsen är mörk och sank liksom så många andra
insjöidyller, den gör icke något inspirerande intryck. Vinbergs
götiska granitkyrka är också nybyggd, den är rymlig, synlig
vitt omkring på sin litet kala höjd, men med sitt rutade skiffer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
