Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mårten Sjöbeck: Den försvinnande ljungheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mårten Sjöbeck:
DEN FÖRSVINNANDE LJUNGHEDEN
Bilden av äldre tiders Halland kan icke tecknas utan hjälp
av ljungheden. Vad denna landskapsform betytt kunna vi i
nutiden icke rätt fatta, men bortom alla halländska företeelser,
varmed de historiska urkunderna sysselsätta sig, se vi
ljungheden utveckla sig bred och sträng, tävlande med havet i
mäktighet. Den införlivar med sig de vidsträckta sandfälten i söder,
de rundkulliga åsarna i norr och den av långsamt stigande och
fallande hällmarker sammansatta terräng, som i mellersta
Halland går ut i havet eller famnas av gröna strandängar.
Ljungheden sammanföres med boskap, fägator, stengärdesgårdar och
gråa bondgårdar, mossbelupna träväggar, halmtak och byar.
Ljungheden bildar den miljö, i vilken man erinras om
ryggåsstugan, torvoset och armodet. Det är alltsammans oupplösligt förenat.
När vi betrakta det ena, kunna vi icke se bort från det andra.
Såväl ljungheden som den gamla bondgården stå som uttryck
för ålderdomliga kulturformer. De återspegla ett arbetsliv och
en folkpsyke som icke längre existera. Ännu observera vi dock
en och annan åldrig bondgård, som med gamla arbetsmetoder
frestar tillvaron i en ny tid. Vi träffa kanske också en och
annan kvarglömd ryggåsstuga, och ljungheden är i smärre
avsnitt ingalunda sällsynt, även om dess samlade areal numera
är endast en bråkdel av vad den varit. De stora ljungfälten
ha splittrats norrut genom skogsplantering och söderut genom
de storartade framgångar åkerbruket vunnit under 1800-talets
senare hälft. Det är icke nog med att vi konstatera, att
ljungheden snabbt glider undan för vår syn. Vi iakttaga också huru
de för ljungheden karaktäristiska växterna, såsom de
gulblommiga ginstarterna (Genista),hastigt gå under även där ljungheden
sparats. Endast på sådana ställen, där människan fortfarande
arbetar med heden, förmå dessa växter hålla ut. Detta är fallet
i Sydhalland utmed statsbanornas skärningar och doseringar,
där ginsten kommit att hastigt utveckla sig tillsammans med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1933/0102.html
