Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårten Sjöbeck: Den försvinnande ljungheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora områden inom Sydhalland visa oss detta. Då
gödslingsmetoder ännu voro okända bland allmogen, kom detta
åkerbruk i synnerhet på näringsfattiga jordarter att breda ut sig
över stora ytor. Härigenom utmärglades åkerjorden hastigt,
varvid ljungens inträngande på åkern icke kunde hejdas. Bristen
på stängsel underlättade även där ljungens invandring, som nu
kom att sträcka sig även till byarnas gamla inägomark, där
den eljest i princip aldrig ägt hemortsrätt. Detta blev den stora
olyckan.
Bonden såg till sist ingen annan utväg än att upptaga
ljungsvedjningen även på åkern och för att vinna en anspråkslös
sädesskörd på sina vidlyftiga men magra marker tvingades han
att bränna även ängens uppgrävda grästorvor. Därmed spridde
sig ljungen också in i den gamla hemängen. Bonden fick med
andra ord varken åker eller äng. Genom upptagningen av
gräsvallen blottades på många håll sanden, och sandflykten kom
i gång, varigenom bondens ställning ytterligare förvärrades och
på många håll blev förtvivlad. Armodet blev i Sydhalland allas
lott, och bonden fick söka sin utkomst på många olika områden,
vilka alla lågo mer eller mindre vid sidan av jordbruket.
Därmed befinna vi oss i ett tidevarv, som litteraturen från
1700-talet och 1800-talets början utförligt skildrar.
På denna punkt vidtager det modärna åkerbruket, som
numera i Sydhalland ger ett så storartat intryck. Men dess
landvinningar där ha i terrängen utplånat spåren av det förflutna.
Åsynen av de många märgelgravarna, där man grävt upp den
kalkhaltiga märgeln för att sprida den ut över sanden på ytan,
säger oss dock, att man icke nått dessa framgångar utan mödor.
Många författare, som behandlat ljungheden, ha särskilt
framhållit krigen och krigshärjningarna såsom direkt ödesdigra för
skogen och därmed av betydelse för ljunghedens spridning.
Denna faktor har varit av så ringa betydelse, att man praktiskt
taget kan bortse från densamma.
LJUNGENS ÅTERTÅG. HEDLANDSKAPET
I NUTIDEN.
Med byväsendets upplösning blev i realiteten även ljunghedens
öde beseglat. Den lever numera under helt nya betingelser.
Sedan 1700-talet ha alla bygemenskaper övergått till den pri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
