Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Hallänningarna på Kattegatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Barthel
Varvid är att märka att angivet värde avser
försäljningsvärdet och inte fiskarnas nettoförtjänst. Den är åtskilligt
blygsammare. Bröderna Bengtsson dela som typiska hallandsfiskare
sitt år mellan drivgarns- och koljebackefiske. Deras
nettoinkomst för 1931 belöpte sig till 750 kr. pr man. Nå, det var
visserligen ovanligt uselt. Men en normal årsinkomst håller sig
mellan 1 000 och 1 500 kr., och det blir ju heller inga
rikedomar. Den gamla floskeln »Havets silver» är en litterär kliché,
som inte har så värst mycket med verkligheten att skaffa.
Mot skymningen, i 6-tiden, saktas motorn. Vi klättra upp på däck.
Flocken har stannat och börjar söka. Himlen är överdragen,
grå-luddig. Bara längs västra horisonten är den naken, kall,
citrongul, och däremot röra sig båtarna på långa avstånd, gunga upp
och ner i sjön, de flesta med tomma riggar, stagseglen strukna.
Birger står i styrhytten, håller stäven mot vind. Gustav gör
några lodskott, får 7 och 8 famnar. Det är en grundklack som
heter Danska liljan och ligger väster om Gro\es flak. Så äro vi
orienterade, vända, gå en stund åt sydost, tills vi träffa botten
igen på 45 famnar. Följa sedan den södra bankkanten, sökande
en plats. Det är ganska upptaget, de flesta båtar ha redan
lagt, gått ut sina länkar härs och tvärs över havsytan.
Bojlyktorna lysa med ett blekt vitt sken under kvällsrymden.
Redskapen ligga klara på styrbords däck. Det är 60 garn,
varje garn 17 famnar långt och 3 famnar (120 maskor) djupt,
allesammans hopkopplade till en enda länk och upplagda så
att stentelnen är samlad midskepps och korktelnen akteröver.
Vid varje skarv är angjord som flöte en luftfylld plåtkagge, som
kallas donk.
Akter om »Gitana» av Björkö hitta vi vår plats. Skrika en
fråga om strömmen och få svar genom sjöbrus och motordunk:
— Svag nordlig.
Så börja vi lägga, undan vind.
En boj sjösättes med en tänd fotogenlykta på stången. Birger
sätter halv fart, garnen rinna frasande ut över ledstången. En
man hjälper stentelnen överbord, två man korktelnen och
donkarna. På en halvtimme är det gjort, däcket tomt, länken sträckt
och båten förtöjd vid den sista bojen. Halvannan kilometer
bort blinkar fotogenlyktan, svår att urskilja bland alla ljusen,
som framträda klarare och flera allteftersom mörkret faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
