Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - P—n: Märkligare fjällbestigningar under år 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SMÄRRE BIDRAG
Märkligare fjällbestigningar under år 1932.
Även i år ha flera höga fjälltoppar bestigits för första gången,
särskilt i fjällområdet mellan Kebnekaise och Abisko.
Den 25 mars bestegs efter två av snöstorm tillbakaslagna försök
Selmatjåkkogruppens högsta kvarvarande, ännu ej bestigna topp, Stuor
Repitjåkko (enligt uppgift 1945 m) av professor H. N. Pallin och
civilingenjör G. Graf från Stockholm samt fotografen Hjalmar Mesch från
Kiruna. Bestigningarna företogos från Alesjaurestugan. Professor
Pallin besteg i sällskap med Per Sarri den 26 augusti Liddopakte. Toppen
nåddes från sydost och var försedd med ett stort röse, möjligen från
kartläggningens dagar, samt var i det närmaste exakt lika hög som det
mitt emot i öster liggande Skartatjåkko (1765 m). Dagen därpå
bestegs den västligaste av de Kebnekaisetoppar, som ligga omedelbart
norr om Singivagge. Den vidsträckta, svagt lutande, flata toppen, som
var 1650 m hög, befanns vara orösad och har väl knappast förut
bestigits av turister.
Från ett tältläger i Stuor Räitavagge företogo kapten V. von
Feilitzen och hr Georg Bergvall den 28 juli en bestigning av
Tjäktjakierrakatjåkko, vars båda toppar rösades. Topparna, vilka, såvitt känt,
icke förut bestigits, voro enligt barometerbestämning 1832 och 1806 m höga.
Från samma läger bestego samma personer dagen därpå Stuor
Repitjåkkos båda högsta toppar, vilka ävenledes rösades samt uppmättes,
den östra till 1887 och den västra till 1907 meter. Av dessa har
den östra med all sannolikhet förut icke bestigits. Den västra, högsta
toppen däremot bestegs, som nyss nämndes, för första gången av
professor H. N. Pallin under påsken 1932.
Den 24 juli besteg direktör Simon Åström i sällskap med hr Carl
Andersson från Borås Nipals högsta topp. Från Vistasvaggekåtan togs
leden genom Kaskasavagge, och här övergick man i dalens nedre del
en å kartan ej inlagd glaciär i sänkan mellan Palkastak och Nipals.
Längs glaciärens norra sida följde man en bred; småningom mycket
söndertrasad klippkam. Efter att ha passerat flera djupa hack i
kammen nådde bestigarna slutligen Nipals högsta topp (minst 30 m högre
än den av Feilitzen rösade toppen). Botten på sista hacket kunde
nås blott genom nedfirning längs förankrad lina. Genom
barometermätning och avvägning mot Pyramiden och Knivkammen erhölls till
resultat, att höjden av högsta Nipalstoppen borde ligga vid eller något
ovanför 1900-metersstrecket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
