- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1934. Jämtland /
155

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt närmare ravinen. Ännu några decenniers ostört erosionsarbete och strandbarriären hade genombrutits, Indalsälven hade fått ett nytt lopp, Hammarforsens saga hade lyktats. Men nu är forsen insnörd i en tvångströja av betong och stora maskinaggregat — de största i Sverige — och genom en lätt uppdämning har strömmen förlorat så mycket i kraft, att dess erosion av stranden minskats till ofarlighet. Hammarforsens liv är därmed räddat.


Låt oss från Prästbergets klippkulle taga farväl av Ragundadalen. Och låt oss därtill välja en härlig försommarkväll. Vandringen är lätt. Nejden doftar av blommande hägg och konvalj, varpå Indalsälvens ådal är så rik. Luften fylles av Hammarforsens dån. Purpurvioletta åkerbärsblommor kanta vägen.

Snart nå vi Prästbergets krön och inför oss utbreder sig Ragundadalen. Där, i fonden, tecknar Vättaberget sin silhuett som liknar en vilande mammut. Den som sett dess linjer förgäter dem knappast. I dalens botten slingrar Indalsälven, inramad av skogiga höjder och branta, mjukt grönskande lövängar. Byars brokiga klungor gruppera sig på stränder och bergssluttningar. Den grå medeltidskyrkans spetsiga tak anas bland ljusa björkar. I tavlans mitt skummar Hammarforsen, kanske mer harmoniskt infälld i landskapet än något annat svenskt vattenfall. Kraftverket vanställer dess anlete, men alltjämt är forsen en härlig syn.

Tanken glider hän mot svunna tider, då i dalen glittrade en sjö. Där, strax nedom gamla kyrkan, löpte en stenig strand. Nu gömmas vattenslipade stenar bland björkar och viden. Åren som gått alltsedan den junikväll, då solen för sista gången sjönk över Ragundasjön, hur underbart mjukt ha de icke lagt sin helande hand på de gapande sår, vilka då tillfogades nejden. Ragundadalens öden sakna motstycke i Sveriges gamla land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1934/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free