Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Jonson: Leva i skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bomullsklänningar och gastarna hade ställt skottkärrorna på
linje redo att mottaga pilsnerkorgarna och islådan.
Newfoundlandshunden gjorde alltför höga glädjesprång och ramlade
mellan ångbåten och bryggan. Makan och mostrarna viftade så
energiskt med sina näsdukar, som om det gällt att fläkta ner
fågelungarna ur bona.
Det skulle emellertid föra alldeles för långt att skildra familjens
liv och leverne under hela sommaren. Det räcker att erinra
om de största tilldragelserna. Först och främst då födelsedagen
med middag för trettiofem personer, som i brist på tillräckligt
stor matsal serverades i ett väldigt tält ute på gården.
Kokfru kom från stan. Jungfrurna passade upp i svarta klänningar,
och gastarna hade fullt göra i brygghuset med att korka
upp vinflaskor.
Ståtlig var också hemkomsten från Sandhamnsregattan.
Segelkuttern var från masttoppen till vattenlinjen illuminerad med
kulörta glaslyktor. I trädgården brann marschaller och på fyra
i viken förankrade flottar flammade tjärtunnor. Alla
lustresebåtar, som varit ute på Kanholmen och sett på seglingen och
nu återvände under mässingsmusik, fingo styckeskott, ända tills
en pjäs sprang sönder och brände upp svågerns byxor. Den
kvällen dracks ur den erövrade silverpokalen vikingalivets skål
i pärlande champagne.
Sommargästen satte fullkomligt suveränt sin prägel på hela
ön. Hans regemente blev i längden rent tryckande. När den
särskilt förhyrda bogserbåten en vacker höstdag äntligen fått alla
flyttsakerna ombord och lade ut fråri bryggan, drog människor,
djur, ja hela naturen en suck av lättnad.
Men när våren kom och björkarna knoppades, började i alla
fall skärgårdsborna att längta efter den jovialiska
grosshandlaren. Och han gjorde på nytt sin entré omgiven av en
bullrande borgerlig festivitas, som på sitt sätt var oemotståndlig.
»De två bästa dagarna på året är då herrskapena kommer ut
och då dom flyttar in.»
Skärgårdsborna erhöllo direkt kontakt med stadskulturen.
De fingo på nära håll se hur en stärkkrage, en tandborste och
andra städernas njutningsmedel sågo ut. Under inflytande av
alla nya och stormande intryck ändrade h’Österman sitt namn
till Österman. Det gamla h’et, som i sekler stått framför det, var
svårt att lägga bort. Men han var numera faktiskt generad för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
