- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1934. Jämtland /
378

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. von Feilitzen: Sommardagar i Vistasfjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Borg Meschs namn var på våra läppar, när vi gingo förbi Nallo. I
tankarna hyllade vi honom, det berömda fjällets förste bestigare.

I dalgångens inre, strax öster om Tjäktjakierrakatjåkko, avbröto vi
marschen och reste vårt tält på en vacker, gräsbeväxt kulle i ringen
av snöklädda högfjäll.

Tidigt gingo vi till vila denna afton, ty ingen av oss visste på
förhand vad morgondagen skulle bära i sitt sköte.

En bättre utgångspunkt för bestigningar i denna fjällvärld kunde
knappast uppbringas, en vackrare förläggningsplats icke heller. Det
uppresta tältet blev nu vår boning några dygn framåt, under vilka vi om
dagarna fingo vårt lystmäte i form av klättringar i ur, is och snö,
om kvällarna fingo njuta av fjällvärldens stillhet och lyssna till älvens
eviga brus.

När jag den tredje dagens morgon vid uppvaknandet tittade ut ur
tältet, var dagen lika vacker som sina föregångare.

»Högt över Tjäktjakierrakatjåkko strålade solen,
oförminskad i kraft och styrka brusade älven
nedanför tältet, och silverglänsande lyste på avstånd
bäckar, som strömmade ned efter högfjällets stupbranta väggar.»


Vid en liten eld strax utanför tältet satt Rikko tyst och stilla. Bränslet
till elden hade han till vår stora förvåning funnit högt uppe på
fjällsluttningen i en liten skreva.

»Kaffet kokade redan och lappen kände sig hemma,
nöjd med sin lott där sorglös han satt, långt inne bland fjällen.»


Utrustade med stigjärn, rep och isyxa anträdde vi snart vår
vandring. Färden ställdes uppför Tjäktjakierrakatjåkkos ståtliga massiv,
sedan vi studerat möjligheterna för en bestigning av fjällets stortopp
från denna sida.

I timmar trampade vi uppför de väldiga snöfält, som täckte
fjällets östra sluttningar. Efter marsch i stenuren uppnådde vi den kam,
på vilken toppen är belägen. Till en början var denna lätt att gå,
och färden skred framåt utan dröjsmål. Men fjällkammen, som
tvärbrant stupade åt norr, blev smalare och smalare och täcktes av en
överhängande driva. En fortsatt förflyttning på densamma skulle
blivit allt för riskabel. Enda möjligheten att på denna väg nå fram
till toppen var nu att söka tvära kammens södra sida strax
nedanför dess krön. Sträckan var endast 50 meter, men lutningen var stark.
Efter mycken tvekan fortsattes färden i långsamt tempo.

Hela vår uppmärksamhet koncentrerades nu på den plats, där foten
för varje gång skulle sättas, och så skedde förflyttningen steg för steg,
till dess toppens nedersta stenblock voro uppnådda.

Efter en lätt klättring i stenuren stodo vi på högsta toppen av det
fjällmassiv, som så många gånger lockat oss och vilket nu för första
gången rösades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1934/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free