Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÖGTIDSTAL vid Svenska turistföreningens 50-årsjubileum i Uppsala universitets aula den 27 febr. 1935 av Arthur Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högtidstal
svenska män och kvinnor, som förneka fosterlandets värde. Men
det vore ett ödesdigert misstag, om vi dit skulle räkna alla dem,
som icke med munnen sjunga fosterlandets lov. Vi nordbor dölja
helst i vårt inre det patos, som uppbär vårt handlande i de bästa
ögonblicken. Vi bära icke fram på torgen den djupa känsla, som
vi hysa för vårt hem, för föräldrar, make och barn. Och vi äga
ett skarpt öra för falska toner och retoriska överord. Djupt
rotad i vårt folks medvetande är också oviljan mot den form av
fosterländskhet, som tar sig uttryck i nationell egoism och
förhävelse och som i sista hand icke tvekar att gå förhärjande
fram över andra folks lycka och liv. Men känslan för
fosterlandet är hos många, kanske de flesta, icke vaken, icke
medveten. Man har ej gjort klart för sig, med vilka band man är
knuten vid fosterlandet. Vad jag menar härmed kan förtydligas
endast på ett högst personligt sätt.
Om jag för egen del försöker för tanken klargöra min
ställning till fosterlandet, framträda såsom på en film en serie av
minnesbilder, utan egentlig ordning. Från de ödsliga vidderna
glider jag på skidorna ner mot skogen en vårvinterkväll, när
fjällen stå koboltblå mot den gula aftonhimlen. Jag badar i en
norrländsk älv och bland allt flottgodset flyter jag sakta med
strömmen mellan strändernas nipor, ovanför vilka jag anar
skogsåsarnas toppiga kontur. Våt och frusen efter den friska brisen
på fjärden lovar jag upp bakom en klippig läudde och lägger mig
att torka på de slipade, heta hällarna. Sittande på dikeskanten
invid fält, där brodden just spirat upp, söker jag i soldiset med
blicken fånga lärkan. På en bergsluttning ligger jag framstupa
och strävar efter att med ett stycke krita fånga konturerna i en
hällristning. Jag hör psalmsången stiga mot valven i en gammal
kyrka, där generation efter generation sedan århundraden på
samma sätt har prisat sin Gud. Förbi mig drar ett långt
demonstrationståg av män och kvinnor; de vilja visa sin
anslutning till en idé, som de med trosvisshet betrakta såsom en
rätt-färdighetssak. I en fabrik dåna maskinerna, snabba händer mata
in och lägga av. Från en punkt ovanför den stora hamnen, där
kranar och vinschar rassla, ser jag en ångare stäva till havs,
lastad med svenska varor för lossning å utländsk ort.
Detta är delar av mitt land och mitt folks liv. Natur,
kulturminnen, människorna i helg och söcken, allt fogas ihop till en
helhetsbild. Jag är tacksam för vad jag fått se och lära i främ-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
