Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogen
behov tvang här till regelbundna avverkningar. Generation
efter generation kunde nöja sig med att på sin höjd taga så
mycket, att åldrandets förfall hölls borta. Där sådan
sparsamhet förbands med aristokratisk känsla för naturens
skönhetsvärden tedde sig dennas lek kanske friast och mest målerisk.
Från bruks- och herrgårdsskogarna i mellersta Sverige har vårt
romantiska skogsideal framför allt hämtat sitt
verklighetsinnehåll. Deras stolta resning och dunkla ro ha outplånligt
sammansmält med vårt känsloliv, då vi dagslångt strövat i de
sekelgamla furornas pelarsalar och de höga granarnas mörka
hägn. Mer än någon annan svensk natur ha de kanske mäktat
skänka våra sinnen helgd, lyftning och andakt.
Glans och värde har det romantiska skogsidealet fått också
genom kontrastverkan. I de mellansvenska bondskogarna for
man hårt fram med storvirkesträden, som ända till
järnkonstruktionernas seger krävdes för så många ändamål. Ej heller
byggnadstimret, som efter gamla tiders anspråk snarast hörde
till samma klass, rönte någon skonsamhet. Fanns det därtill
marknad för ved, kol eller sågstockar, blev omloppstiden
säkerligen ganska kort. Så snart det industriella utnyttjandet av
skogen började, dök skogsbristens spöke upp. Vi som sett vad
skogen verkligen kan ge finna detta orimligt. Till en del
rättfärdigades farhågorna kanske genom kommunikationsmedlens
ineffektivitet, som begränsade exploateringen till de närmast
belägna skogarna. Men ofta hade oron sin grund mindre i verklig
knapphet än i den oförmodade och ovälkomna prisstegringen
vid den ökade efterfrågan. Otvivelaktigt är emellertid också, att
hårdhänt exploatering tidigt tryckte sin prägel på bondskogarna.
Vi ha skildringar från 1800-talets förra hälft, som vi måste
sätta tro till. De berätta om timmerskogens tillbakavikande
från bygderna, om vedskogar, överflödande i förhållande till
behovet men med ganska unga bestånd, ogallrade, vanvårdade,
trasiga av planlös huggning, som försvårade föryngringen, därtill
skadade av betning och kreaturstramp. Bohusläns kala klippor,
Västergötlands, Hallands och Smålands ljunghedar talade ett
ännu allvarsammare språk. I dessa trakter, som sedan urminnes
tid legat öppna för exporten, hade de värsta farhågorna redan
blivit verklighet.
Ett annat varnande exempel erbjödo fordom de allmänna
och samfällda skogarna. Den gamla jägeristatens förvaltning
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
