Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Staden
traditionen. Där människor hopas, där hopas naturligtvis även
mänskligt förgånget, tradition och historia. Men den väldiga
storstadsaktualiteten, denna nuets elefantiasis, låter ingenting
leva och växa ostört bredvid sig. Minnets tysta genier jäktas
och överdövas. De klänga ängsligt upp bakom sadeln hos de
ärgiga bronskungarna eller dra sig skyggt tillbaka till bibliotek
och museer, som i bästa fall hägnas av parkernas ljuddämpande
lövmassor.
Annat är det med småstaden. Här kan nuet och det förgångna
mötas som jämnställda parter i den tysta och klara idyllens sköte.
Jag minns en sommarkväll då jag kom seglande till Visby.
Man upplever en stad på ett alldeles särskilt sätt, när man
kommer kryssande dit i en liten båt över öppna havet. Redan
utanför hamnpiren kunde vi känna doften av dessa tusentals rosor,
som klänga mot de gamla vittrande murarna. Och i det
guldskimrande kvällsljuset spände de gotiska kyrkoruinerna sina
valvbågar som spensliga broar över till det förgångnas tysta
värld. Vad havets eviga böljande nu skulle vara tomt, om inte
dess vågor sköljde mot en minnenas strand. Och när vi, ännu
med Östersjön i huvud och knän, trängde upp i de smala,
stigande gränderna, så vidgades dessas perspektiv mot det
förgångnas väldigheter, ja mot hela denna ös och detta havs historia,
och den lilla staden fick ett djup, en myllrande outtömlighet,
som mången storstad kunnat avundas den.
Även framtiden och det förgångna kunna i småstadens
idylliska inramning mötas vackert och meningsfullt. Eller vad sägs
exempelvis om internatskolornas muntra och gälla pojkröster
ekande mot ruinkyrkornas gamla grå försvarstorn i det lilla
förträffliga Sigtuna.
Allt detta borde naturligtvis leda mig fram till rörda
betraktelser över den lilla lärdomsstaden, universitetsstaden med sina
blommande täppor, sina akademiska traditioner, sin frihet från
frestelser, sin stilla forskarfrid. Men här måste jag ändå erkänna,
att jag något svävar på målet. Frågan är väl om inte de stora
universiteten böra ligga i de stora städerna. Detta till
undvikande av akademisk renodling, idéernas inavel, lärt kineseri.
Den modärna studenten är icke någon idyllfigur eller
världs-frånvänd klosterbroder. Den modärna vetenskapen, även den
abstraktaste, får icke landa på någon meditationens ö,
åtminstone inte utan föregående konfrontation med nuets väldiga, ho-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
