Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Åtta sekler —Åtta bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtta sekler — åtta bilder
var van att se dem. Hundarna förfölja en präktig vildgalt med
stora betar. Jägare gå den till mötes med kraftiga korta spjut.
En av dem har fallit till marken och tappat sitt vapen och sin
hatt. Det rasande djuret går löst på honom. Vildsvinsjakten
är icke utan faror, och åskådaren kunde ha anledning till oro
om ej kamraten så resolut och kraftfullt riktade sin stöt mot
den borstiga besten. Hornblåsaren på väggfältet till vänster kan
låta muntra signaler klinga. Hjortjakten är en ofarlig sport.
Hundar och hojtande karlar driva de behagfulla djuren mot
skyttarna, som blott ha att nedlägga dem med välriktade
arm-borstskott, såsom vi kunna se det framställt på Lucas Cranachs
målningar från det kursachsiska hovets jakter. I dessa tavlor
drivas de utmattade hjortarna ned i ett vattendrag och
nedskjutas medan de simma och skyttarna sålunda ej behöva räkna med
svårigheten att träffa djuren i deras snabba lopp. På vår bild se
vi, efter vad sakkunskapen upplyst, en kronhjortshind och en
räv. Jaktfrisen i Kalmar slott må vara rätt tung och plump
i utförandet. Det skadar icke det intryck den gör av äkta
tidsskildring. Skildringen har fått en välkommen bismak av kärv
och trygg svenskhet, som visserligen står i motsats till den
utsökta stilen och det fulländade konsthantverket i den övriga
inredningen av detta kungsgemak, alldeles som drevkarlarna och
de grova jaktknektarna kontrasterade mot de eleganta och
nervösa Vasakungar som förlustade sig med att jaga högvilt på
Ölands älvar.
1600-TALET.
På få ställen i Sveriges land förnimmes närvaron av det
förgångna starkare än i Läckö, Magnus Gabriel De la Gardies vita
slott på yttersta udden av Kållandsö. Skarabisparnas borg, som
mottagits såsom län redan av den gamle riksmarsken Jacob
De la Gardie och som av hans son tillbyggdes och inreddes,
bevarar i stort sett ännu den prägel den ägde, då den utarmade
slottsherren efter Karl XI:s reduktion drog därifrån. Den
kännbaraste förlust slottsgemaken lidit består tvivelsutan i
avlägsnandet av den textila utstyrseln, vävda tapeter och
väggbeklädnader av olika slags tyg. Just genom att slottet mestadels stått
obebott och legat bortglömt har det räddats från den
omdaningslusta, som är en farligare fiende för ett gammalt minnesmärke
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
