Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel L. Romdahl: Åtta sekler —Åtta bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtta sekler — åtta bilder
Det är ej lätt att hitta något svenskt modärnt monumentalmåleri
som återger arbetsliv eller folkliv. Axel Törnemans fresker i
Blå rummet i Stockholms stadshus hugfästa festligt
genomförandet av Ragnar Östbergs storsvenska arkitektoniska dröm.
Bygget är avbildat såsom man kunde se det under åren
närmast fullbordandet, med röda murar och skogar av
ställningsmaster. Men målaren har ej ansett de stockholmska
byggnadsarbetarna sådana de gingo och stodo när de murade och
langade, värdiga en så storslagen gestaltning som här krävdes.
Han har klätt av dem deras bruna manchesterbyxor och blåa
blusar och låtit dem framträda i en klassisk nakenhet, som kan
vara tilltalande ur konstnärlig synpunkt, men som måste
förarga den framtida kulturhistoriker, vilken önskat få ett pålitligt
material för hur de arbetare som byggde stadshuset och sedan
regerade i det sågo ut, när de knogade med det stora bygget.
Kanske finner den framtida kulturhistorikern Mälarens
sjö-gudomligheter opåkallade i en skildring av ett bygge från
1900-talets första fjärdedel. Men han har djupare sett orätt. Kring
grundvalarna till Östbergs stadshus ha de tritoner och najader
lekt, som sedan Carl Michael Bellmans dagar äro hemvanda i
de stockholmska vattnen. Målaren har osökt angivit
inspirationskällan för denna hymn i sten till den svenska
huvudstadens ljusa skönhet. Han har på detta sätt fångat något mera
väsentligt, än om han med troskyldig verklighetskärlek avbildat
livet på arbetsplatsen sådant det tedde sig för en
förbipasserande: man gick i blus och manchestersammet, rörde murbruk,
åt smörgås, drack kaffe och pilsner vid alla byggen i Sveriges
land — banker, hyreshus och hospital —, det var bara vid
foten av Stadshuset som sjöjungfrurna kunde stiga till ytan och
vältra sina våtblanka kroppar.
Men det var tur för dem, att den sakligt modärna stilen ej
vunnit insteg vid den tid då de uppenbarade sig. Inför en
representativ arkitekturskapelse av 1930-talet hade de säkert
skrämda dykit ned mot djupet för att icke våga sig upp på en
god stund.
9. STF. 35.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
