Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
på väg från en herrgård till en annan, sedd över axeln på båda
hållen såsom en släktgudomlighet med alltför stora krav på
votiv-gåvor och uppmärksamhet.
Och så trampade vi oss upp i Kolmården. Det är något
egendomligt fascinerande med dessa skogshöjder, som genom många
sekel trotsat bebyggelsens expansioner och lyckats bibehålla sin
vildmarksintegritet: Kolmården, Holaveden, Hökensås, Tiveden,
Tylöskogen, Käglan, Långheden och vad allt de heta, dessa
obygder, där skrock och rövare ruvat i gamla tider och där även
i våra dagar tystnaden och mystiken bor. Verkligheten
efterapar konsten, säger Oscar Wilde. I varje fall får verkligheten
lätt sin färg och doft av dikten. Jag kan aldrig passera
Kolmården utan att erinra mig Carl Jonas Love Almqvists
»Drottningens juvelsmycke» och dess på en gång serafiska och
nedan-förmänskliga androgyn, Azouras Lazuli Tintomara. I dessa
skogar jagade hon, själv vindsnabb och oåtkomlig, över denna
vildmark svävar hennes aura av primitivism och törnrosromantik.
Kring Stavsjö bruk, djupt inne i höglandets enslighet, darrar
ännu mystiken kring hennes gazellskygga gestalt. Men själva
bruket, om än i bolagsägo, förlänar åt bygden en fläkt av
gammal patronkultur med glans över herrskapets fester och ödmjuk
torftighet kring torp och arbetarboställen. Gjuteriets vita längor
och herrgårdens bägge flyglar kring en prunkande
blomsterterrass, den doriska tempelrotundan på en skuggrik udde i
Stensjön och den magnifika utsiktsplats med bord och soffor invid
sjöstranden, som Stavsjö bruk ordnat som rastplats åt de
vägfarande, — allt detta har en återglans av ett lyckligt och
stilfullt förflutet.
Här blir hjärtat fyllt till brädden av historiska stämningar,
och icke annorlunda går det vid Krokek, den punkt, där det
kalla och karga Sverige nordanskogs plötsligt glider över i
Götalands solmättade och jordtrygga livsbejakelse. Den gamla
gästgivargården, ryktbar i hävderna, är nu förvandlad till kafé (med
lä^kedrycksskyltar och blå bensinmack), men dess mäktiga
gårdsplan, kantad av långa och rymliga uthuslängor, ger alltjämt
besked om gångna tiders bullersamma och folkrika raster på denna
plats, där sägner från Gustav Vasas kamp mot klostren ännu
leva kvar i folkmun och där kyrkogårdens vildvuxna trän kasta
solblänk och dansande skuggor över Vårfruklostrets ruinkulle
invid den gamla sockenkyrkans massiva 1700-talsmurar. Gamla
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
