Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cyklist på Eriksgatan
stenhällar, berövade sitt rytande vattenflöde av en vapenfabrik,
vars provskjutningsbanor eka av gevärsskott. Ack, tiden är
förbi för »sentimental journeys»! Man får beskedligt ta
Huskvarna som det är, ett idogt småländskt produktionscentrum,
uppklättrat på höjderna kring ådalen och fyllt av nytert
småfolks vilja att realisera en anspråkslös hemlycka. Här får man
den första intensiva känningen av Småland, Sveriges moraliska
och ekonomiska sparbank med många små segt förräntade
konton. Och denna känning av sträv, sekteristisk etik och borgerlig
soliditet minskas ingalunda, när man rullar in i Jönköping,
tändstickornas, frikyrkornas och företagarandans stad, revisorsgrå
och korderojbrun i sina torftiga trähuskvarter på näset mellan
Vättern och Munksjön. Men sedd från Stadsparkens höga brant
kan den få en nästan sydländsk charm en afton, då seglare och
roddare kaj ka kring på sjön och då staden börjar flamma av
ljus i kräftsäsongens festhumör.
Konung Erik anmälde trots allt missnöje med Jönköping.
Han hade väntat sig att möta västgötarna vid bron över
Juna-bäck men fann varken västgötarna eller den berömda bäcken.
Till sist upptäckte vi dock den sistnämnda i skepnad av några
smutsiga pölar, halvt dolda bakom ett staket och bedrövliga
att skåda. Djupt förstämda vankade vi uppför de tunga backarna
vid Dunkehallar och mötte åter ett stycke vildmark uppe på
Hökensås. Den är alltjämt en karg och ogästvänlig bygdeskiljare,
och i den krapplacksröda skymningen med motvind och
regnhot över en korrugerad och trasig väg blev den dubbelt trist
och ogästvänlig. Men till erinran om reselivets moraliska
förpliktelser mötte vi i all denna modlöshet en ung och solbränd
kvinnlig cyklist, rak och kavat i sin ljusblå overall, och vi sade
oss, att det är skräp till karlar, som inte kunna upptäcka
skönheten även i det snåla och karga.
— Pang, sade konung Erik plötsligt, här måste vi stanna en
stund. Jag såg mig om rätt konfunderad, ty här var bara en
korsväg med en svartgulrandig skylt. Men det var på den skylten
konung Erik läste de för honom betydelsefulla namnen Skövde
och Hjo. Läsaren påminner sig måhända, att konung Erik
Läspe och Halte är grundläggare av och skyddspatron för den
goda staden Grönköping. Konstellationen Skövde—Hjo väckte
hos honom en livlig känsla av det notabia samhälle, som bör
vara beläget någonstans i dessa trakter, och han besinnade med
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
