Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
systers sönderklippta lakan på ett par gamla bambustänger. Det
visade sig sedan, att herr skeppsbyggarens grejor var för veka och
även i andra avseenden olämpliga, under det att Birgers
förhånade lakan och plåtroder gjorde utmärkt tjänst.
Morgonen hade varit strålande, men fram på dagen blåste det
upp stark sydlig vind, som förde tjocka med sig, och då vi lade
ut klockan 7,4 5 på kvällen, kunde man inte alls tala om
idealväder. Vi hade tänkt ta oss fram till Norrby skären (28 km), men
vädret var så pass litet inbjudande, att vi redan strax före klockan
12 drog kanoterna i land på en främmande och okänd kust, som
befanns vara Antrevet (20 km). Under färden dit hade det ju
mörknat mer och mer, och då dessutom tjockan tilltagit kunde
vi inte se land utan hade bara kompassen att gå efter. Även den
var förresten särdeles svår att avläsa i mörkret, så vi åkte
huvudsakligen med ledning av vind och sjö, som kom in från vänster,
och nöjde oss med att bara någon gång då och då kontrollera
riktningen med kompassen. — Väl komna i land satte vi upp
tältet, och länge dröjde det inte, förrän hela expeditionen sov sött.
Måndag 17 juli. Före klockan 7 är vi på benen och sätter
igång med de vanliga morgonbestyren, där matlagning är det
viktigaste görat. Det blåser frisk sydlig vind, d.v.s. motvind, och
bör kunna bli lite gungigt. Efter frukost är vi klara att ge oss iväg
vid 9-tiden, och det är ett litet trolleri att med nuvarande sjö
komma ut ur den lilla steniga vik, vi i mörkret valt till
landningsplats. Birger och jag har klarat saken och skall just på allvar ge
oss av, då Kjell vid istigningsförsöket kantrar. Vi hjälps åt att
vrida kläder och tömma kanoten, och efter någon kvart eller
halvtimme är vi iväg ordentligt.
Vi hade först tänkt besöka Norrbyskären, men vädret är så pass
hårt, att vi avstår från alla avstickare. I stället går vi redan efter
ett par kilometer i land på Vapplan för att rådslå i lugn och ro.
På den korta biten har Birger redan hunnit blekna och bli
sjösjuk, men han motsätter sig inte vår plan att sätta kurs mot
Järnas. Det finns skär på vägen dit, som kan tjänstgöra som
rastställen, om så skulle bli önskvärt, och under vår paddling
visar det sig, att redan första tillfälle till rast mottages med
tacksamhet. Det går sakta och tungt att paddla mot så stark vind och
sjö, men för Kjell och mig, som mår bra, är det ju ingen fara.
Birger däremot är mycket sjösjuk och har svåra kräkningar
med få minuters mellanrum. Det är ofattbart, hur han kan klara
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
