Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
skall kunna användas på sätt, som de ej är avsedda för, hade
fått för sig att revan borde lagas med skomakarbeck. Idén
hade han fått från bibliska historien, där det omtalas, hur Noak
tätade arken med jordbeck. Jag hånade honom för hans
dåraktighet, men vi skaffade i alla fall ortens tillgängliga förråd
och enligt omslaget hade vi haft turen att komma över det
bästa beck, som man hittills lyckats framställa. Och då borde
det ju duga, ty man har väl kommit bra långt sedan gubben
Noaks tid.
När vi stod där och fumlade, uppträdde hotellets vaktmästare,
och det visade sig, att han varit till sjöss några år. Han fick
pröva sin förmåga på revan, och länge dröjde det inte, förrän
han hade sytt ihop kanterna, så att de ej gapade isär. I en
gammal snusburk kokade vi nu becket och bredde ut ett lager över
revan, däröver fäste vi sedan en tygremsa (från seglet!) och med
heta verktyg arbetade vi sedan så att även remsan blev
ordentligt genomdränkt av becket. Så ett yttersta lager beck, som
jämnades ut fint, och det behandlade stället var nu det starkaste
på hela kanoten. Birger och gubben Noak var nog inte så
tokiga som jag haft för mig.
Startstället för vår färd utför Indalsälven ligger 12 km
nedanför Bispgården vid Edset. Vi får en lastbil, som i ett huj tar
oss och kanoterna dit. Klockan är ungefär 10 på kvällen, då
vi är färdiga för start, och som det börjar skymma litet vore
det nog klokast att dröja till följande morgon med avfärden.
I synnerhet som de första 2—300 meterna utgöres av en fors,
som tycks bli större och större allteftersom vi står där och stökar.
Men i det här fallet är det litet svårt att uppskjuta avfärden,
ty från Bispgården har några ungdomar kommit för att få åskåda
vårt galna äventyr, som de tycker. Först skjuter jag ut, grips
av den hastiga strömmen, och stränderna åker bakåt med
svindlande fart. Jag har räknat ut, att jag skall hålla till höger för
att undvika den värsta forsen, men innan jag hunnit komma
mig för med några ordentliga manövrar, är jag milt uppe i
skummet och vita, spetsiga vågor skvätter och slår upp runt omkring
mig i jämnhöjd med huvudet. Jag hinner inte fundera mycket,
innan jag är igenom det hela, lite blöt av stänk. Kanoten har
gått fin-fint och jag har inte märkt någon tillstymmelse till
ostadighet eller kantringslust. Stränderna rusar förbi och då jag
kastar ett öga bakom mig ser jag hur Birger just klarat forsen.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
