Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingegerd Koch Lundberg: Med häst och kärra på östgötavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med häst och kärra på östgötavägar
Kungsbro ligger endast någon kilometer från Vreta, bortom
Bergs slussar nere vid Roxen, just där Motalaström faller ut.
Sedan kyrkan inspekterats, åkte vi vidare dit för att mäta upp
den där befintliga gamla källaren. Det kan kanske låta lustigt
att man far omkring och mäter upp källare, men de här
käll-rarna äro speciellt fina och intressanta. De lära vara byggda av
en biskop Karl i Linköping, som levde och verkade på
1200-talet och som på flera av sina gårdar ute på landsbygden lät
uppföra sådana brandsäkra förvaringsrum för vad som kunde
finnas av värde på gården. Ovanpå källaren byggdes sedan en
gäststuga, källarstuga, som den visst kallas. De källare, som vi
sågo under resan, voro uppmurade av kalksten och hade fina
kryss- eller tunnvalv samt vackert huggna dörr- och
fönsteromfattningar. De voro också stora och rymliga.
Från Kungsbro åkte vi en liten vacker väg utmed Motalaström
genom Ljungsbro, »Sveriges chokladstad», till Ljungs kyrka,
varifrån jag inte kan erinra mig någon annan sevärdhet än en vackert
målad gammal brudbänk. Kyrkan invändigt är nog bland de
tråkigare man kan se, men slottet ett stycke därifrån är både
ståtligt och vackert, byggt på 1700-talet av arkitekten Jean Erik
Rehn. — Till Borensberg löper vägen bitvis parallellt med Göta
kanal, som på en del ställen går betydligt högre än landsvägen,
så att det nästan ser ut som om båtarna glede fram på en
trädkantad väg. Mac blev också mycket fundersam vid anblicken
av de första ångarna.
Dagens mål var Hälla, idylliskt beläget i en björkdunge med
den vackraste utsikt över sjön Boren, där vi gästade goda
vänner och lågo över natten i ett litet hus som förvandlats från
brygghus till den näpnaste gäststuga.
Nästa dag skulle vi köra till Vadstena och hade således bara
en kort dagsresa och god tid att hälsa på här och där, bada
och ha det skönt. Från Vårdberga togo vi småvägarna över fälten
ner till Ekebyborna. Som regel bruka vi uppsöka just
småvägarna, de äro så krokiga och trevliga och inte så trafikerade
av bilar heller. Och så kommer man bygden liksom mera inpå
livet. Min man är expert numera på att finna små trevliga vägar;
de bli visserligen inga genvägar, men när man inte har
bråttom är det en härlig känsla att så där i godan ro färdas fram
genom landskapet. Vi skulle se på Ekebyborna prästgård samt
mäta upp och fotografera ett gravkor i kyrkan. Prästgården
16. STF 35. OK7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
