Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingegerd Koch Lundberg: Med häst och kärra på östgötavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingegerd Koch Lundberg
förvånade make, som nästan hunnit mäta upp sin
biskopskällare. Vi köpte ägg, mjölk och bröd i en närbelägen gård och
firade återseendets glädje med en härlig lunch i gröngräset.
Här måste jag få berätta om ett annat, tidigare besök i
Herrestad, då närmast för kyrkans undersökande. Vi bodde en höst
i Skänninge och gjorde vidlyftiga grävningar i gator och torg.
Mac var också med och vi företogo dagliga utflykter på
ungefär ett par mil, dels för att studera kyrkorna och dels för att
leta reda på de gamla färdvägarna, som från alla håll löpte
samman i den förr så viktiga marknadsplatsen Skänninge. Det
var isynnerhet roligt att följa dessa färdvägar, där de slingrade
sig fram över slätten för att söka sig upp på åsarna runt
omkring. De voro ju från början gång- och ridstigar, vilka så mycket
som möjligt följde åsarna, där det var torrt eller fortast torkade
ur, men så måste de ibland ut över slätten, där så småningom
dessa krokiga, smala vägar med sina höga vägbankar uppstått.
Den 13 september inföll Skänninge »marken», höstens stora
händelse för trakten, då staden vimlade av helgdagsklädda
människor och allt arbete naturligtvis var nedlagt. Vi fingo snart
nog av härligheten, togo Mac ur stallet och gåvo oss av på en
litet längre tur än vanligt, över Hov med Herrestad som mål.
Även den dagen letade vi oss fram på småvägarna och så skulle
vi taga reda på Kolsbro, en stenbro över Tåkerns utlopp, Mjölnaån.
Den ursprungliga bron, enligt en uppgift i Linköpings
biskopskrönika byggd av Kol, som blev biskop i Linköping år 1171,
var ett mäktigt byggnadsverk med fem valv av huggen
kalksten. Denna bro, säkert en av Sveriges äldsta stenbroar,
raserades och ombyggdes fullständigt på 1840-talet i samband med
Tåkerns sänkning. Den skall då ännu ha varit utmärkt väl
bibehållen.
Jag vet inte hur maken läste kartan den gången, men vägen
vi råkade in på blev så småningom en vanlig gärdesväg, nästan
ofarbar efter de sista veckornas ideliga regnande. Hjulen sjönko
ned uppåt näven och Mac knogade och drog, men fort gick det
just inte. Det var ett sådant där disigt, regnmättat höstväder,
fälten stodo nästan tomma och överallt sågo vi stora skaror av
alla dessa fåglar, som stryka omkring på hösten.
Äntligen funno vi Kolsbro och sedan var det inte långt till
Herrestad. Här skulle maken »bara fotografera en liten smula,
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
