Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven Haglund:
BERÄTTELSEN OM SJU NÄTTER
Därav en på teaterscenen i Björbo och en på Helge bror Staffans
kyrkvind, allt under en cykelfärd genom Bergslagen och Dalarna.
Vid pass sjätte timmen på dagen tisdagen den 31 juli året 1934
efter Kristi födelse trampade två cyklister in på det rymligt
tilltagna torget i Norberg. I samma ögonblick slog en blixt hål
på den blåsvarta himlen bakom Ferdinand Bobergs kyrkspira
och ett regn, som man inte sett maken till på den orten, sedan
Sem, Ham och Jafet jämte deras fader Noak embarkerade i
Arken, vräkte ned över de två syndarna, som tyst men oförfärat
fortsatte åt Kärrgruvehållet till. De hade nyss kommit med tåget
från Stockholm och kände varandra endast till namn, profession
och avsikt, som var att under en veckas tid kuska omkring på
cykel i Bergslagen och Dalarna, ledda allenast av
turistföreningens väglappar och ett ombytligt sinne samt fast beslutna att
icke logera annorledes än i färdstugor och vandrarhem à 50 öre
natt och bädd.
Början hade naturligtvis kunnat vara bättre. Jag tänkte också:
Varför skall just alltid jag ge mig ut på sådana här historier?
Varför kan aldrig jag förmå mig att färdas genom land och riken
som annat folk? Varför skulle just jag komma på det här uppslaget
om långfärdscykling och väglappar och färdstugor? Naturligtvis
hade jag lika gärna kunnat ge mig ut på en färd i täckt
automobil efter K. A. K:s turbok och legat på lyxhotell om nätterna.
Men jag hade mig själv att skylla. Jag hade själv valt både
ämne och sällskap, som var Gösta Holmquist, »jättefotograf från
Duvbo», som man sagt uppe på turistföreningens
upplysningsbyrå, en karakteristik, som jag också var alldeles tillfreds med.
Vad man sagt om mig vet jag inte, men i varje fall höll
Holmquist, som nu låg före mig på vägen, god fart ända fram till
Kärrgruvan, vilket var ett bra påhitt i detta usla väder.
Här voro avtagsvägar åt alla håll, till Mossgruvan och
Svinryggen och så vidare, men det var ändå inte för de många
avtagsvägarnas skull vi hoppade av bägge på en gång, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0315.html
