Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haglund
beryktade Sjöga, och det är märkvärdigt hur fort ovanan slår
rot. Jag hade utbildat mig till en formlig matfriare och
planerade nu en middag i prostgården. Först ville jag emellertid,
som jag sagt Holmquist, titta till Stiernhielm ett slag, gjorde
en avstickare till minnesstenen, där hans födelsehem stått, och
drack honom till i jordgubbssaft, som jag fått med mig från
Karlfeldtsgården där borta vid Opplimens strand. Jag tyckte
det låg en fin symbolik i denna tidiga söndagsmorgonhyllning
till den förste från den störste av dalaskalder genom en ringa
skrivarslav. Jag for också upplyftad därifrån direkt till Vika
kyrka, men med den skamliga baktanken på middag i
prostgården överst i mitt sinne.
Som jag öppnar kyrkdörren, hör jag prästen från predikstolen
slunga ut sin fördömelse över »den listiga beräkningen» hos
denna världens lycksökare. Att prosten hade den gåvan att
på sådant avstånd som mellan Vika och Falun så pricksäkert
utrannsaka hjärtan och njurar på sina gamla läsbarn, det var
mer än jag anat, och skyggt och skuldmedvetet kastade jag en
blick upp mot predikstolen och den stränge predikanten. Men
jag fann då, att det ingalunda var min konfirmationslärare, som
så skrämt mig, utan en helt vanlig sommarsöndagshjälppräst.
Min prost hade semester. Lugnad åhörde jag predikan till slut
och deltog sedan med allvar och kraft i sången, som det ägnar
och anstår en klockareson och som kan gå för sig i en
landskyrka, där man icke har anställda operakorister, som skola
föreställa församling.
Tämligen hungrig fortsatte jag sedan över Torsång till
Ornässtugan, där det såg ut som på en marknadsplats, och jag
funderade ett ögonblick, om jag inte försvurit mig åt Den onde,
när jag bett att få skriva en artikel till turist cyklingens
förhärligande, men genom att uttryckligen varna alla vägfarande för
bemärkta sevärdheter, hoppas jag ha rättfärdigat mig och av
den orsaken icke visat mig värd någon fördömelse.
Jag skyndade mig strax vidare till Tuna gammelgård vid
Domnarvet — en av de bästa inom den berömda provinsen —
med bl. a. Johan Olof Wallins födelsehem. Vilket landskap som
fött tre sådana skalder som Stiernhielm, Wallin och Karlfeldt!
Efter en stund bokstavligen vid dr Karl Hällsjös fötter, den
sunde hembygdsentusiasten, fortsatte jag över Borlänge mot
Säter, där vandrarhemmet är inrymt i själva gammelgården. Strax
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
