Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är svettdrivande att hoppa från block till block. Kläderna
glindra av vattendamm. Vi är glada åt sluttningen, när den
kommer, och Tjeggelvas’ sjösystem skymtar och aningen av nya
mörka fjäll därbakom. Sluttningen är brant så man nästan
hasar utför. På halva höjden kommer skogen. Så är det stenar
och trädrötter igen. Innan jag kommer fram till sjön börjar
jag snubbla.
Vid båtlänningen tända vi en eld, en rökeld med torv och
löv. En gulgrön fläck mot skogen på andra sidan är den odlade
marken i Västerfjäll. Men där är dött. Vi få elda en halvtimme
och skrika och hojta oss hesa, innan motorn hörs och Enar
Andersson hämtar oss över. Prästen från Arjeplog är där, det
är söndag och vi kom mitt under predikan. Man hörde oss
nog skrika, men det var bara att vänta tills det var slut.
Här äro många båtar uppdragna i stranden, mycket folk
samlat, står och pratar kring stugorna. En lappfamilj drar uppåt
skogen med småbarnen dinglande på ryggen, de halvvuxna
småspringande i kölvattnet. Några motorbåtar sticka österut,
svallvågorna frasa längs stranden.
Det är en liten by på fyra gårdar och en mängd bodar spridda
över ängsmarken. På bodgavlarna är renhudar uppspända till
tork, under takutsprången hänga skidstavar och fisknät. Här
är ganska god jord, stora potatisland och till och med
havrevretar, fast havren står grön fortfarande. Här har ingen frost
varit ännu, men nere vid kusten är potatisblasten frusen. Det
fick man höra av prästen idag.
Inne i Anderssons kammare sitta Holmbom och jag, äta
renstek och mandelpotatis. Ute i köket sitta tre lappar uppradade
i soffan, orörliga, med mössan i knät. Och en grammofon
spelar tangos, bara tangos, så det glöder om nålen.
När vi vila vid stigen, säger Holmbom att »vi stannar». När
han säger att »vi rastar», då öppna vi ryggsäckarna och plocka
fram provianten och koka kaffe eller choklad. Det händer en
gång om dagen.
Idag händer det när vi hunnit upp ur skogen, ett stycke uppåt
Sjellapuolta, under Svalestjåkkos mäktiga fjällklump, svartgröna,
skrovliga stup och gråa stenras. Vid en bäck, vid en eld på
torr dvärgbjörk och krypen. Med en utsikt över fjärran fjäll
och blänkande sjöar, molnig himmel med solglimtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
