Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är varg.
— Vad har han letat efter här?
— Han har inte letat. Han brukar göra såna där märken.
Han har gått tvärs över dalen. Se här! — Han går några steg
åt sidan, hukar sig ned och visar. Där stå spårstämplarna
tydligt i den djupa, fuktiga mossan, mycket större än jag hade
trott. — Det är alltid varg om höstarna här på Sjaptjakvare . . .
Några hundra meter till, så är det stopp igen.
— Björn. Några dar gammalt.
Mitt i stigens fuktiga mylla står den väldiga trampdynan
alldeles klar med alla fem klorna.
— Han har följt stigen en bit och gått opp i skogen sen.
Han går och äter blåbär nu.
Jag unnar mig det sällsynta nöjet att trampa i björnspår. Och
högljutt pratande om vilda djur anlända vi mot skymningen
till Pårtestugan, STF:s turiststuga på en udde i Sjaptjakjaure.
Det är skönt att komma till en ordentlig stuga om kvällen.
Kränga av sig grejorna och slå upp fönsterluckorna, hämta
vatten i sjön och ved i vedboden. Det är litet råsvalt inne, men
den norska kaminen är snart uppeldad, så imman slår på
fönstren. Det finns kokkärl och porslin i skåpen, man kan laga
ordentlig mat och äta bekvämt. Och sen är det bara att välja
ut den skönaste britsen. Ingen konkurrens. På sommaren lär
här vara trängsel, ont om sovplatser.
Jag förstår förresten inte varför alla människor envisas med
att gå i fjällen under högsommaren. 15 augusti till 15
september är väl den ideala tiden. Lagom svalt, man slipper flöda
av svett. Ont om vatten i bäckarna, man kommer lätt över
nästan var som helst. Och inte en mygga. Fint väder också,
åtminstone i år.
Vi kom lagom inomhus. En västlig stormby viner om
väggarna, dunkar med fönsterluckorna, drar vidare uppåt dalen.
Och medan det kvällas och stora lurviga, gråa och lergula moln
driva fram över himlen och tumla ned bakom fjällen, sitta vi
vid fönsterbordet med hakan i händerna och berätta historier
för varann. Det är mest Holmbom som berättar.
— Här uppe på norra sluttningen av Sjaptjakvare tog vi en
järvhona och tre ungar i snön i vintras. Vi var ute och titta
efter varg, en som heter Danielsson från Kvikkjokk och jag,
och så fick vi se vägar i snön häruppe, där hon hade släpat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
