Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Skoglund
och till slut tröttnade hon. Hon gick ner och lade sig på sin
plats vid fotändan av styrbordskojen, och vi följde henne.
Jag vaknade strax innan dagningen, och då fanns inte Mirka
i kajutan, hon fanns inte i något av båtens kryphål. Den
förfärliga sanningen stod klar för oss. Mirka hade återupptagit
sin flygfäsjakt, gått över bord och omkommit i det element, som
en katt aldrig förliker sig med. Det var dystert, övermåttan
dystert. Vi låg ungefär 50 meter från land. Jag tyckte mig
se något vitt liggande i stranden. »Det är bara ett papper,»
sade min fru med förkrosselse. Jag satte mig i alla fall i
jöllen, och si — vid första årslaget började »papperet» röra på
sig. — Det var Mirka.
När vi sedan på morgonen gick ur hamnen, blev det min
tur. Vi tog en ginväg mellan grynnor, som fordrade noggrann
utkik, och den hade jag åtagit mig. Det var massor av ejder
mellan kobbarna, jag fick syn på en hel koloni, som låg och
vilade i ett läbleke. Jag hann inte säga mer än »Vad fågel!
Det är väl minst. . .» förrän vi stod på grund. Vi stod som
nitade på en präktig rundhäll med knappt en halv meters
vatten. Vi stakade, stötte och slog på hjälpmotorn utan resultat.
Jag tog ett ilskans spjärntag med båtshaken, den gled med ett
rasp över hällen, och i båtshakens förlängning gjorde jag ett
maghopp ut i det osäkra farvattnet. Med skinnväst och allt.
I det iskalla vattnet steg då min beundran för katten Mirka
ytterligare. Det var fint gjort av henne att klara den nattliga
simturen.
Jag upptäcker olycksviken här uppifrån, ser grynnans bruna
brytning under den glasklara ytan. Jag gör min fru
uppmärksam på minnesmärket. Hon är idel förvåning över, hur jag
kunde undgå att se ett grund, som syns på så långt håll, och
med en generad slickning lägger sig Mirka till ro i hennes knä.
Vi lämnar Utös östudde akter över, och sedan är det bara
havet att se, vi har flygturens värdefullaste del bakom oss. Med
1 725 hästkrafter sugs vi hastigt och säkert mot Gotland. Vi skall
ha Visby i sikte om 40 minuter, det vill med andra ord säga
att vi på mindre än en tredjedel av den tid, de längsta
båtturerna ut i skärgården tar, tillryggalägger vår långväga
havsfärd. Aerotransports S;ommarturer Stockholm—Visby är vår
enda reguljära flygförbindelse inom landet. Det är rätt
märkligt i vår hastande tid, och så mycket märkligare om det blir
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
