Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Människan i landskapet. Några anteckningar om Dalslands folkliga kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Berg
land med det stora kulturområde, som omfattar det mesta av
Nordsverige till en kulturgräns, som löper genom Värmland.
Västmanland och Uppland. Såsom ett slags minne och rudiment
av denna fäbodskötsel finner man i andra delar av landskapet
ännu sommarfähus, i vilka kreaturen inhysas sommartid, ehuru
en sådan byggnad vanligen ligger helt nära gården. Emellertid
vill det synas som om fäbodarna i en äldre tid haft en atskilligl
vidare utbredning och då måhända förekommit även i de
sydligaste bygderna. Härpå tyda bland annat de ortnamn av typen
östra Bodane, Västra Bodane etc, som man kan påträffa också
här, åtskilligt söder om de trakter, där sommarfähusen varit i
bruk. Också foderan sk aff ningen har naturligen blivit helt olika
söderut, där man kunde odla klöver och timotej på åkern,
medan man i norr måste ta tillvara det rätt sparsamt förekommande
gräset i lövängarna och där man än i dag här och var kan studera
reguljär lövtäkt på björk, asp och sälg.
Om djurfänget och de metoder, som därvid kommit till
användning veta vi ej’ mycket från Dalsland, men allt tyder på alf
landskapet också i detta avseende hörde samman med
Nordsverige och de angränsande delarna av Norge. Åtskilliga andra
företeelser av samma slag kunna framdragas. Hit höra exempelvis
de visthusbodar på stolpar, som man ännu kan se på en och
annan undangömd gård i nordligare Dalsland. Dessa
stolpbodar ha i stort sett inom vårt land samma utbredning som
fäbodarna. Så är också fallet med långmjölkens eller tätmjölkens
användning i hushållningen, ehuru den brukats också längre
söderut i provinsen. Mera egenartad är utbredningen av
tunnbrödet, vilket förekommer i Dalsland likaväl som i de flesta andra
till Norge gränsande landskap. Tunnbrödet, vilket som alla
veta var tillverkat av korn eller havre, bakades i stora travar för
hela årets behov. Flera av dessa gränser kunna emellertid vara
av det slaget att de endast markera en konservering av en
företeelse som tidigare haft en vidare utbredning.
Slättbondens viktigaste redskap var plogen, och det har sitt
intresse att se, hur denna till sin typ anslöt sig till de redskap, som
utformades i de sydsvenska jordbruksbygderna. En värmländsk
resenär har redan år 1754 antecknat i sin dagbok att man i
Frändefors fick se »hur dale-bonden plöjer sin åker med ett par hästar,
ett par oxar och ett par kor för en enda plog, hvarvid altid o, 4 å 5
personer tillika sysselsattes». De styva lerorna krävde tydligen or-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
