Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Slättdal och Skogsdal
måste ha ett arbete i Dalsland, övriga landskap är mig likgiltiga,
svarade jag, lämnade igen adressen, tackade för besväret och gick
ut på staden igen.
Det var nu intet mera för mig att uträtta i dessa trakter och sedan
jag gjort en rundvandring i den lilla vänerstaden tog jag på
eftermiddagen ett sydgående tåg till Melleruds köping under
förhoppning om bättre tur där. Omkring Mellerud börjar Dalslands
verkliga slätt- och jordbruksbygd och där antog jag att det även borde
finnas gott om arbetstillfällen. Arbetsförmedlingen var dock stängd
för dagen när jag anlände till köpingen. Det var blott att installera
sig på ett hotell och gå och titta på omgivningarna den
eftermiddagen.
Följande dag gick jag till länets arbetsförmedling i köpingen
och sporde efter skördearbete. Men trots att jag nu befann mig på
slättbygden fanns ej heller här arbete att få. Jag blev helt
förvånad. Av mina medförda kartor över Dalsland, som jag noggrant
studerat, visste jag att söder ut från Mellerud räknat utbredde sig
milsvida jordbruksslätter. Och ändå fanns ej arbete vid jordbruk.
— Det måste vara en klen jordbruksbygd i Dalsland när det inte
finns ett arbete att driva upp ens mitt på slätten i skördetid, for
jag ut. Inte alls, svarade föreståndaren. Men skördevädret har
varit bra i sommar och nu är skörden i regel inbärgad över hela
slätten. En plats för en stalldräng har jag dock att bjuda på,
mannen skall vara gift och hustrun är skyldig att deltaga i gårdens
mjölkning. Vill ni ha den? — Nej! Jag kunde ju inte ge mig till
att lyckliggöra en mjölkerska med äktenskap i en hast för att få
en plats som jag blott tänkte stanna kvar på ett par veckor. Jag
måste avstå från erbjudandet, tacka och gå.
Holm heter socknen, där Melleruds köping är belägen, och
alldeles utanför Mellerud ligger en av Dalslands största och mest
välskötta gårdar, landshövding Axel von Sneiderns Berg. Den
gården tittade jag närmare på. Besåg de välbyggda husen,
rasdjuren på kulturbetena, de välskötta åkerfälten, där just
höstsådden försiggick. Jag sprakade med arbetsfolket, sporde hur de
hade det. — God husbonde, bra befäl, prima bostäder, lön efter
avtal. Mera kan inte en lantarbetare begära möjligen att få
lönerna en smula höjda, talade männen bakom harvar och
såningsmaskiner.
Socknens kyrka ligger strax intill Berg. Ett ålderdomligt tempel
utan torn och med fönstren sittande så nära marken att ett barn
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
