Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Slättdal ock Skogsdal
med den nya klockan. Han gillrade fast klockans kläpp mot
kanten med en pinne och så började han under utövandet av en
speciell teknik och oerhörd kraftutveckling att sätta klockan i
svängning genom att dra i repet. Klockans svängningar ökade allt mera
och rätt vad det var gick hon upp på centrum, pinnen föll i golvet
så att kläppen blev fri och nu flöt klockans mäktiga malmtoner
ut över de dalsländska bygderna. — Herrn skulle vara här en
söndag före högmässan eller vid en begravning, sade kyrkvaktaren,
sedan han slutat ringa, då ringer vi med bägge klockorna. Det är
klang det, och vi ringer i takt. Inte som i radio hur som helst, inte.
Nej, här i Holm ringer vi i takt. Förr fick vi stå där uppe och ringa.
Han visade på en altan mitt emellan golvet och klockorna. Men
yrkesinspektören förbjöd det. Lossnar en klocka och faller, blir
man dödad om man står där, ty man har ingenstans att rädda sig
undan. Här nere är ingen fara att stå, bara man håller ögonen på
klockan under ringningen. Lossnar hon under farten, far hon ut
genom väggen och faller ned bland kyrkfolket. Då stannar jag
kvar härinne. Men ser jag att klockan faller rätt ned, om hon
lossnat, skenar jag ut och sätter mig i säkerhet.
Om Holms storklocka hördes över hela Dalsland låter jag vara
osagt, men långt hördes den, det var säkert. När jag sedan lyssnade
klockan sex om aftnarna kunde jag urskilja Holms kyrkklocka i
klangen från många andra socknars klockor, fast jag befann mig
långt, långt borta från platsen.
Morgonen därpå beställde jag en bil och reste utåt landsbygden
i förhoppning att kunna skaffa mig arbete. Skörden var inbärgad,
höstsådden igång och även den på sina håll redan avslutad. Jag
gjorde i alla fall ett sista försök att skaffa mig ett knog och bita
mig fast någonstans.
Chauffören fick stanna på vägen med bilen, medan jag iklädd en
trasig overall begav mig fram till gårdarna och sökte arbete. Men
överallt möttes jag av samma svar, att nu behövdes ingen extra
arbetskraft vid jordbruket. Jag var för sent ute och gick. Jag skulle
kommit en månad tidigare medan skördearbetet pågick, då hade
man haft användning för mig. På en del håll menade man halvt
skämtsamt, halvt ironiskt att jag väl hörde till den sortens
arbetssökande som frågade efter snöskottning på sommaren och
dikesgrävning på vintern. Fram på aftonen, när jag efter allt
arbetssökande började se matt ut, bjöd mig en bondfru i en gård på ett
glas mjölk och två smörgåsar.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
