Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gunnarson
En fruktansvärd vattenbrist rådde på slättbygden. Man körde
långa, långa vägar till Dalbergsån och hämtade vatten. Och på flera
ställen var man i färd med att fördjupa sina brunnar och dammar
eller gräva nya.
När man reser fram över Dalboslätten en förhöstdag, möter
ögat samma syn som i Sveriges övriga slättbygder: vackra
kreatursflockar, unghästar och premierade ston med små föl betande på
klövervallarna. Vad man ur lantbrukssynpunkt förvånar sig över
är att rotfruktsodlingen är så obetydlig i denna bördiga slättbygd.
Orsaken är svårigheten att få folk att sköta rotfruktsodlingarna.
För övrigt lägger man märke till att det på sistone byggts flitigt
här på Dalboslätten och att jorden dränerats i stor utsträckning.
Det beror tydligen på de senaste årens goda, alltjämt uppåtgående
konjunkturer på jordbruksmarknaden.
Skog saknas till slättlandets jordbruk. Ved samt virke till
reparationer och nybyggnader köpa slättborna från den ett par mil
avlägsna Kroppefjälls kronopark. För fyra år sedan ödelade en
svår vinterstorm stora arealer skog i Sverige. Det skogklädda,
högt belägna Kroppefjäll blev inte skonat. Med fruktansvärd styrka
kom nordosten dånande över Vänerns vida innanhav, över
Dalslands flacka slättbygd, fällande den sekelgamla skogen på
Kroppefjäll som lien fäller gräs, kilometer efter kilometer. Ännu fyra år
efter naturkatastrofen har man ej hunnit tillvarataga och försälja
allt virke från de stormhärjade skogskomplexen.
Dalslands söner och döttrar äro ett segt och dugligt folk. Om
hemmets torva ej fött ungdomsskaran så ha de emigrerat. Till
Förenta staterna och Kanada har färden ställts. Under mina år
därute hade jag många kamrater som voro dalslänningar. Alla
voro präktiga pojkar. Och alla arbetade de för samma mål: att
slita ihop pengar i guldlanden och återvända hem, lösa ut
syskonen och övertaga fädernegården.
Affärsgeni saknas ej heller. En dag träffade jag i sydligaste
Dalsland en man som jag kände från tidigare år. För 21 år sedan
började han sin bana som häst- och kreaturshandlare med ett
startkapital av 1 200 kronor. Nu var han ägare av minst
fyrahundratusen kronor. De 1 200 kronorna var hans arvslott från
fädernehemmet. Tre år efter aryskiftet och gårdsförsäljningen köpte han
tillbaka fädernegården, kanske av kärlek till torvan, men som jag
tror mest på grund av gårdens lämpliga läge för hans
affärsverksamhet. Han fick dock betala tiodubbelt högre pris för gården vid
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
