Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gunnarson
återköpet emot vad han och hans syskon fått vid försäljningen. Men
vad gjorde det. Det var kristid och pengarna formligen strömmade
på honom, ty han var en mycket duktig affärsman på sitt område.
Jag förvaltade vid denna tid en egendom i Älvsborgs län och
med Eriksson — vi kunna kalla honom så — som då var bosatt
i samma trakt gjorde jag en del affärer och träffade honom allt
emellanåt ute i bygden och på marknader. Att han var
dalslänning och en bra karl visste jag, mera visste jag ej om honom då.
Och så skildes våra vägar. Vi blevo nu lika förvånade bägge två
vid återseendet då jag steg ur bilen på hans gård och han kom ut
och hälsade mig välkommen. — Vill du köpa hästar så har jag
stallet fullt att välja på för närvarande, var det första han sade
sedan vi stigit in i hans hem. — Nej, jag är inte hästspekulant,
jag har bytt om yrke och är skriftställare numera, svarade jag,
och nu skall du berätta om bygd och folk, ty nu skall ditt
Dalsland skildras. — Stackare, det yrket kan du väl inte leva på,
menade Eriksson medlidsamt, satte sig på soffan och bara stirrade
på mig som på ett underligt djur. Men sedan jag visat honom mina
kontrakt och förbindelser kom han till en annan uppfattning.
Kaffe och konjak kom fram, jag kunde avskeda min chaufför, ty
nu blev jag gäst här för ett par dagar. Följande dag var det
marknad i Vänersborg och dit skulle Eriksson med ett tjugotal hästar.
Det intresserade mig att övervara den marknaden. Vänersborg är
befolkningens i södra Dalsland närmaste stad liksom det är
landskapets residensstad.
Morgonen därpå drogo vi iväg med de hästar Eriksson denna
dag ämnade saluföra till den ej långt avlägsna staden. Det var
nästan utan undantag unga, prima hästar, mest ston med föl vid
sidan och många med flera leds känd härstamning.
Marknadsplatsen var full av hästar, bönder och uppköpare och affärerna
voro livliga, så livliga att jag blev förvånad. — Att det är sådan
fläkt över hästaffärerna nu på höstkanten? sporde jag undrande
min värd. — Krig i faggorna gosse, svarade han. Mussolini låter
det snart braka löst i Afrika och ingen vet till vilka konflikter det
kan leda. Nu går det lätt att göra affärer. Och Eriksson sålde hästar,
vallacker, ston och föl om vartannat. Fölstona såldes för sig och
fölen för sig. Fölen voro nämligen så gamla att de kunde vänjas
av och skiljas från mödrarna.
En ung zigenare gick och granskade de erikssonska fölstona.
Han syntes inte fästa sig vid varken utseende, ålder eller pris.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
