Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Forsén: Från järn till trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Forsén
En annan f. d. bäckeforssmed har ännu dystrare uppgifter,
men ändå ingen dyster syn:
— Herre Gud vad de svalt många, en del som bodde i små
hål bort i skogarna! Men ett fint bruk var det, och bra på alla vis!
Som de har förstört’et! Ett sånt bruk som där var! Och nu hittar
man inte varken ugnar eller smedjor. Jag vet knappt var stenen
har blivit av. Vattnet bara rinner . . .
Sedan den dalsländska industrien definitivt övergått från järn till
trä och en ny epok i bygdens ekonomiska liv inträtt, är det
framför allt två händelser som ha haft betydelse för utvecklingen. I
början av 1900-talet frigjorde sig bruken från förläggarna i
Göteborg. Tidigare dirigerades företagens affärer i hög grad av de stora
handelshusen där, som satsade pengar till bruken och togo emot
varorna och förde dem vidare ut i världen. Bruksherrarna i
Dalsland följde faktiskt inte sina fabrikat längre än till Göteborgs
hamn. Inte utan en besk biton citerar bruksfolk i Dalsland ännu
de göteborgska affärsmännens uttryck: »nu ska vi fara upp till
Dalsland och hälsa på våra disponenter». Bruksherrarna på Dal
äro numera sina egna disponenter — eller bankernas — och det
är inget tvivel om att frigörelsen har varit till fördel för företagen.
Den andra stora händelsen är driftens elektrifiering, som
möjliggjorde ett fullständigare utnyttjande av kraftkällorna. Hela
industrien i norra Dalsland är i stort sett lokaliserad kring Dalslands
kanals vattensystem. Bygderna häromkring utgöra ur både
naturens och näringslivets synpunkt närmast ett landskap för sig. Här
ligger den ena sjön efter den andra mellan norska gränsen och
Vänern — knappt någonstädes en ordentlig älv, bara ett litet stup
där vattnet kastar sig från den ena sjön till den andra. Och som ett
långt lysande pärlband ligga bruken placerade: Töcksfors och
Lennartsfors (på värmländska sidan), Gustavsfors, Krokfors,
Bengtsfors, Skåpafors, Billingsfors, Långed, Mustadfors, Håverud,
Åsensbruk, Upperud. Driften var från början fastlåst vid kraftkällan —
ofta hade man rent av en axel genom hela anläggningen direkt från
turbinen. Nu sedan den elektriska kraftöverföringen förbilligats
kan man lägga sitt kraftverk vid fallet och placera fabriken där det
ur andra synpunkter är lämpligt. Framför allt dominerar hänsynen
till transportmöjligheterna. Men massafabrikerna och
pappersbruken i detta dalsländska industriområde ha råvaran inpå knutarna
och goda kommunikationer. Därför ligga de kvar vid sina vattenfall.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
