Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries:
PÅ KROPPEFJÄLL
Det är mitt i den bråda höbärgningstiden. Vädret har varit
gynnsamt allt ifrån början, sol och lagom blåst. Ingen höskämma i år
— det goda vallhöet kommer under tak utan att ha fått en droppe.
Lukten är den rätta, färgen också. Allt gårdens folk är i arbete,
hässjorna länsas och de väldiga höskrindorna vagga på
gärdesvägen, fram genom allén, där grågröna tussar av klöver och timotej
fastna i lövverket, upp på bron och in på logen. Gafflarna gripa
djupt i lasset, börda efter börda häves och tas emot, man trampar,
man svettas, det går som en yrsel ur denna magasinerade must av
sol och jord, som tornar sig upp under takbjälkarna. Detta är
årets första och festligaste skörd, en lyckosam början och ett löfte
om en god vinter för folk och fä.
Så går det till vid den stora gården en dag i bärgningstiden. Men
hos en av grannarna erbjuder höskörden samma vackra
sommardag ett annat skådespel. Scenen är inte de öppna fälten utan en
liten sjö mellan skogsraggiga berg. Det växer fräken,
»stripple-vass», i en bård utefter stranden, en jämn, djupgrön vattenäng,
där det glittrar mellan de kransgreniga stjälkarna. Och därute, i
en eka vid fräkenbandet, är en skördeman i full aktion. Det är en
gammal man, säkert över de sjuttio. Han sitter i stor ändan, vänd
åt sidan, med ena benet i båten och det andra i vattnet. Lien går
i jämna svep. Med det fria benet manövrerar han skickligt båten,
drar den steg för steg framåt, och stripplevassen faller i en
regelbunden gata utmed båten. Så går det, fram och tillbaka, vända
efter vända. En del av skörden tar han upp i båten och
alltemellan, när den skröpliga farkosten är full med fräken och halv med
vatten, får han lägga i land och lasta ur. På ett sinnrikt sätt
samlar han sedan vad som inte kunnat tas direkt i båten: när ett parti
av fräkenbänken är avverkat, lägger han ut något som på avstånd
liknar en not runt omkring det avmejade stycket; det är en räcka
av långa slanor, bundna den ena vid den andra på samma sätt
som länkarna i en timmerborn. Hela denna tillställning förankrar
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
