Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
Men trots allt arbete med slåttern kunde det ändå bli skralt med
födan åt kreaturen, när det led mot våren. Då fick man ta till
»mossa» från bergen — renlav — eller ge sig upp i myrarna och repa
mörtåg. Det fanns gott om mörtåg däruppe då som nu, stråna
skjuta tidigt upp om våren, och korna höllo till godo med denna
föda i brist på bättre. Men det fanns ingen annan möjlighet att
samla in dessa strån än att rycka upp dem med nyporna.
Det var ett strävsamt liv som levdes i dessa torp och backstugor
däruppe i den stora skogsbygden på fjället. Fattigt var det i
stugorna, ensamt och mörkt under vintern. Ungdomen ville fram till
bygden, säger den gamle bonden i Bodane. Och så började
utflyttningen. Bara i trakten kring Södra Bodane är det ett tjugutal ställen
som blivit övergivna och rivits under de senaste trettio, fyrtio åren.
Var och en som vuxit upp i en avsides skogstrakt som
Kroppefjäll känner igen detta. Andersson i Sjöstugan vid min barndoms
sjö i Småland flyttade en höst med hustru och barn från Sjöstugan
ned till köpingen vid stambanan. Han var en skicklig hantverkare,
i Sjöstugan hade han gjort trätofflor åt de sina och grannarna, det
var en lätt sak för honom att få arbete i möbelfabriken. Där stod
han sedan vid en svarv och gjorde ryggpinnar i oändlighet till
pinnstolar, hade god arbetsförtjänst åt sig och de sina och står där
väl än, om han inte tjänat ut. Men Sjöstugan blev aldrig mer
bebodd, den blev en ödestuga, där vi lekte bland dammiga
tapettrasor och annat bråte, där det luktade kallrök av spiselmuren och
där igelkotten hade ungar i ett hörn av själva »kammarn».
Vi förstodo inte då, att detta med Anderssons flyttning från
Sjöstugan till köpingen var något för hela tiden och utvecklingen
typiskt. Detsamma skedde i tusentals fall överallt i skogsbygderna,
och det sker, som vi väl veta, än i denna dag. Vad som ligger
bakom denna folkvandring till samhällena, det gamla
självhushållets sprängning i samband med lanthushållningens rationalisering
och industrialismens genombrott, och vad den stora
omgrupperingen betytt i socialt avseende — allt detta har samlat
uppmärksamheten. Vad den betytt i de avlägsna bygderna har icke så mycket
beaktats. Den oavbrutna folkminskning, som under de sista
femtio åren fortgått nästan överallt på den rena landsbygden i södra
och mellersta Sverige, har dock i många trakter inneburit en
omgestaltning av liv och landskap som snart är fullbordad. En hel
livsform är stadd i utdöende. Vidsträckta skogsbygder, en gång
präglade av den mänskliga hushållningen, läggas öde. Därmed för-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
