Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Fries
Vi följde en otydlig stig upp genom skogen till Kyrkesten mitt
inne på fjället. Här bor en åttioårig gumma, nöjd och glad, långt
från människor. När hon blev ensam i stugan flyttade hon först
ned till bygden men efter ett år måste hon tillbaka igen. Hon stod
inte ut därnere. Hemkärleken är en makt över allt förstånd.
Vi stannade en stund hos gumman i Kyrkesten; man går inte
förbi knuten utan att titta in hos den som har en halv mil till
grannas. Där »vägen» går vidare västeröver ligger kyrkestenen, ett
stort flyttblock, som en gång kastats av en jätte mot kyrkan i Ör
men hamnat här mitt på skogen, ty inte ens en jätte på
Kroppefjäll orkade vad som helst.
De sista björklöven singlade ned. Det var blekt solsken. Stigen
gick ut över sanka myr drog och vidlyftiga Ij ungberg, där Kronan
bemödat sig att plantera tallskog; detta är ursprungligen en del av
Slättfjälla. I en bäck, en fin, brunklar öringbäck, sågo vi en
plötslig rörelse i vattnet, det virvlade till av en stor kropp som dök —
mjukt som i olja. En utter på höstfiske. Långt ute i den gula och
rävröda mossen blänkte en tjärn, Fiskelös, och ännu en,
Lomme-röva. Vi passerade Korpralberga, Drakemossen, där det stod
älgspår i den sumpiga marken, och Petters hugge, där skogen hunnit
växa sig hög sedan Petter gjorde sitt dagsverke. Över Sävemyr,
Pålemossen och Lunsehålet kommo vi slutligen till Pål, ett ödetorp
under Hult i Järbo. Stigen som vi gått var halvt igenvuxen, och
detta Pål med en tom stuga, som låg där och stirrade på den
hopsjunkna ladugården, tycktes mig sammanfatta bilden av denna
döende bygd. Här var det slut sedan femton år. Till och med skatorna
hade flyttat. I gamla tider, innan den siste brukaren »kom fram»
till bygden, var det annorlunda; då födde torpet häst och sex nöt,
säger min följeslagare. »Pål var ett grant ställe, bedröveli grant.»
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
