Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kjellin
kors med levnadsåren 1792—1857. Att han där funnit sin grav är
icke så underligt, då han var ägare till Billingsfors bruk och
Dingel-viks säteri. Det var väl eljest närmast såsom disponent för
Upperuds bruk i Skålleruds socken och för att förbättra brukets
förbindelser, han kom att arbeta för denna vägsträcka. Han och
brukspatron Carl Fredrik Wærn på Baldersnäs voro för övrigt sin
tids största vägbyggare på Dal och ha som sådana gjort denna
provins utomordentliga tjänster.
»Westgöte-Dal kallas den delen af Dahl, som ligger på södra sidan
om Köpmannebro. Detta land liknar Westergötland med sina stora
och skoglösa fält, wida åkrar, slät mark och mykna lerjord.
Wermelands-Dal är den andra hälften af Dals land, som ligger norr om
Köpmannebro, och ser alldeles ut som Wermeland; ty det är mera
bärgaktigt, mera skogfullt, fullt af sjöar, och har mycken sand-mo.»
Det är Linné, som skriver detta, och som naturåtergivande
beskrivning ger det exakt det intryck, man får vid en resa genom
denna del av Dal. Men det har nog smärtat mången dalbo att på
det viset få sin hemprovins liksom annekterad av
grannlandska-pen. Denna tudelning — må vara bara ur natursynpunkt — har
ändå på sitt sätt bidragit till att »det lilla Dal», som ändock har
över 40 socknar, kommit att tidvis försvinna ur det allmänna
medvetandet.
Melleruds samhälle, som vi nu rulla in i, har kommit till i
samband med järnvägarna, både B. J. och Dalslandsbanan,
invigda samma år, 1879, och nu på sistone också den 1928
öppnade Mellerudsbanan eller D. V. V. J., Dal—Västra Värmlands
Järnväg, även kallad »De Vackra Vyernas Järnväg». Melleruds
köping, som är ett framåtgående samhälle och dväljer planer på
att bli Dalslands andra stad, har visserligen inga större natur- eller
turistsensationer att bjuda, där det ligger på en vidsträckt, nästan
trädlös slätt, ehuru man numera både trädplanterat gatorna och
omgivit bostadshusen med små välskötta trädgårdar, men det är
ändock en intressant ort med en bebyggelsehistoria, som går
tillbaka till förhistorisk tid. Redan under järnåldern fanns här en b}^,
som sedermera uppdelats i gårdarna Österråda och Västerråda,
mellan vilka Mellerud växt fram över gamla, nu förstörda
gravfält. Centralpunkten i samhället ligger vid en urgammal
vägkorsning, där tingshus, apotek och hotell uppförts och där förr en
gästgivaregård låg, utanför vilken ännu år 1800 stod en spöpåle
för tjuvar, såsom Lilliestierna berättar det i »En åttiårings min-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
