Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En värmlänning reser genom Dal
tider funnits någon slags förskansning som skydd emot från slätten
i öster kommande fiender. Järnvägen har dragits fram igenom det
nyssnämnda bergpasset, där den forna rid- och klövjestigen gått
och där nu dess ersättare landsvägen löper. Vår r esroute tillåter
oss emellertid icke att förirra oss uppe i Dalskogs småbondebygd,
»där en gård med över 10 hektar åker är relativt sällsynt)) och där
de otaliga forna men sedan övergivna skogstorpen »sakta men
säkert växa igen till båtnad för traktens nya huvudnäring,
skogsskötseln)), så som Gunnar Kjellin beskrivit socknen i tidskriften
Färgelanda 1931. Vi fortsätta istället söderut efter Kroppefjäll,
»Dalslands ryggrad», och åka snart in i ett litet trevligt
villasamhälle, Dals-Rostock, de pensionerades paradis, där Rostocks
hälsobrunn utgör medelpunkten.
Under själva brunnssalongen rinner den järnhaltiga källådern
fram och i skydd av skuggande och mot vägen skyddande granar
ligger själva källan, där brunnskuren ritualenligt begås och dit
all ungdom från Sundals härad sen långt tillbaka brukat samlas
en viss dag på sommaren, den s. k. »Sundälinga-söndagen», för
att dricka brunn och roa sig. Då är det full marknad bland de röda
låga brunnsbyggnaderna nedanför det här 70 meter höga fjället,
som stiger brant i höjden. Men sitter man en stilla sensommarkväll
i brunnsparken eller ser den så här i höstens tid, när allt är stängt
och lönnarna stå roströda och gyllene, ja då tycker man det hela
verkar en bortglömd idyll, där man vill tänka sig gamla par vandra
arm i arm i krinolin och smala benkläder, medan småtöser springa
omkring i mamelucker och korkskruvslockar och rulla sina
färgglada tunnband.
För apotekare och droghandlare är namnet Dals-Rostock
förbundet med rektor J. Henrikssons namn, ty här startade han år
1884 sin sedan så berömda och nyttiga medicinalväxtodling,
samtidigt med att han här i orten på uppmaning av dåvarande
landshövdingen greve Erik Sparre anlade Gunnarsnäs
fröklängningsanstalt, som sen ägde bestånd i 21 år. Uppe på Kroppefjäll, nära
Mörtetjärn, ligger också i den stärkande barrskogsluften
Kroppefjälls 1910—1911 av landstinget uppförda välskötta
lungsotssanatorium.
Varför grannsockenborna brukat kalla Ör-gubbarna för
»Ör-sorkar», har jag mig tyvärr inte bekant. Kanske dock för att det
förr varit svåra tider för många i bygden, som då måhända litat
till grannarna, sedan de ätit upp sina egna magra förråd. Vid
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
