Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kjellin
Det är Brånaskalden, som i en dikt »Gumman med tornet»
sjunger om Grin stads kyrka och dess sneda Pisa-torn. Det lutar
nämligen starkt ut åt väster, bort från kyrkan, fastän det inte är
äldre än från 1862, men om kyrkans ålder upplyser en
inskrifttavla över västingången, att den går tillbaka till »12. seklet»,
vilket dock bör läsas som 1200-talet. Bertil Waldén gör i »Sveriges
kyrkor» gällande att 1250 torde vara det troligaste och att Skara
klosterbyggen inspirerat Grinstadborna att vid sitt kyrkbygge
använda tegel.
Nästan som ett rakt streck går den halvmila vägen från
Grinstads kyrka åt sydost nedemot det 1818 av kammarherren Carl
von Qvanten och hans fru, grevinnan C. C. Frölich, uppförda
herresätet Qvantenburg, där stora präktiga ladugårdar och den på
fälten betande svartvita boskapen vittna om, att det ännu är en
betydande domän.
Ruinerna av hertigarna Eriks och Valdemars år 1304 anlagda
och år 1434 förstörda fäste Dalaborg ute vid Vänern, vilket
preliminärt undersökts av fil. lic. Hjalmar Larsen och av honom
beskrivits i tidskriften Färgelanda 1931—32, hinna vi inte att bese,
eftersom det redan »mörknar över vägen», varför vi endast hänvisa
till hans berättelse och till den gamla Erikskrönikans målande
versskildring av slottets historia. Vi korsa i stället Dalbergsån och
styra kursen på Bolstad. Vägen går här i »Sven Svensson», säger
chauffören, d. v. s. i en mängd S-svängar, visserligen inte så
påfrestande som i backvägarna mellan Åmål och
Edsleskog—Laxarby på norra Dal, där vägarna ideligen slå S-O-S-signaler. Tyvärr
hinna vi inte heller göra en påhälsning hos litteratören A. G. Bördh,
som härnere gör en lantmans gärning på sina fäders gård i
Arits-holmen och samtidigt lever i diktens värld. Härnere är det också,
som han förnummit den »Släktenas gåta», han så vackert sjunger
om i »Dalsländsk jul 1935»:
»När kvällarna mörkna och slätten är tyst,
jag saknar din stämma, o far,
ty du kunde ge såsom ingen ann
en bild av framfarna dar!
Jag känner det nu, från mitt skumma rum,
att min själ är alltjämt hos dig.
Från gåtfulla, dimmiga släktleders land
din gärning är bron mot mig.»
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
