Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. W. Sandström: Den svenska vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vintern
foten uppgick den till 27°. I Norge var luften 15° å 20° varmare
än normalt. Detta förklarar varför Norges fjordar äro isfria hela
vintern ända till Nordkap. Blomstrande städer, såsom Tromsö
och Hammerfest, existera på 70 :de breddgraden, nordligare än
i något annat land på hela jorden.
Till Sverige kommer golfströmsvärmet över Kölen, framförallt
genom sänkan vid Storlien. Uppvärmningen är därför störst i ett
stråk tvärsöver Sverige från Storlien till Härnösand, där den
överstiger 13° G. Däremot hindrar Jotunheimen och Kebnekaisefjällen
värmetillförseln, varför köldcentra uppträda öster om dessa
högfjällsområden, i norra Dalarna och Härjedalen samt i norra
Lappland på gränsen till Finland. Där är uppvärmningen genom
Golfströmmen endast 9° G.
Sveriges milda vinter kommer alltså från havet i väster över
Norge och skandinaviska fjällryggen. Jag måste resa dit för att se
huru detta gick till. Stambanan hade nått Västerbotten, jag tog
taget till Hällnäs och följde Vindelälven över Sorsele och
Storvindeln till Nasafjälls silvergruva. I Sorsele tog landsvägen slut. Där
nedbäddades jag i en fjällsläde med mjukt hö, älghud och
får-skinnsfäll. I denna säng på medar låg jag väl påpälsad på rygg,
med blicken mot himlen, vaggad till sömns av hästens enformiga
lunk över de sjumila sjöarna och genom de mörka, allvarliga
skogarna. På kvällen beundrade jag de tindrande stjärnorna på den
nattsvarta himlen, stjärnfallens skarpa eldbanor och vintergatans
mjölkväg över himlavalvet. En svag ljusbåge syntes i norr, gulröda
strålar sköto upp ur densamma, mångfaldigades och
sammansättes till en praktfull, mångfärgad norrskenskorona. Hela himlen var
ett eldhav, sprutande eld och lågor.
I Kraddsele började fjällfärden. Jag fick två karlar med mig,
vilka drogo utrustningen på en kälke. Vi gingo genom skogen upp
till trädgränsen, där vi byggde ett snöhus. På natten blev det tö.
Snötaket mjuknade och böjdes ner. Iskallt vatten droppade på
oss. Vi blevo genomvåta. Det var obehagligt. Bättre köld och torr
snö än tö och väta.
Mina karlar ledsnade snart på detta hundliv och längtade
tillbaka till sina hem. De begynte berätta hårresande historier om
snöstormar i fjällen och av dessa förorsakade olyckor. Men den
avsedda effekten uteblev. Deras berättelser skrämde mig icke utan
väckte mitt intresse för fjällets mångskiftande väderlek och för
möjligheterna att undvika och bekämpa dess faror.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
