Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist:
TVÅHUNDRA VANDRARHEM
Att Folke Filbyter ser ut. som Gandhi och hans häst som om den
hade kolik, det är någonting som jag aldrig av egen drift skulle
kommit att tänka på. En grupp av modärn ungdom försökte
emellertid anno 1935 den 5 augusti mellan klockan 10,15 och 10,30
f. m. på Stora torget i Linköping bibringa mig den uppfattningen.
Jag försvarade givetvis min åsikt så gott jag kunde mot dylika
enligt mitt förmenande hädiska tankar. Talade mig varm både för
gubben och hans häst. Men alla de vackra utläggningarna hulpo
föga eller intet. Situationen artade sig kritisk. Mitt renommé som
färdledare stod på spel. Till sist lyckades jag dock frampressa ett
erkännande angående de estetiska kvalifikationerna hos
brunnskaret och kunde med något som liknade bibehållen aktning lämna
valplatsen.
I spetsen för mina sex oppositionslystna ungdomar lämnade jag
hastigt Linköpings Stortorg, gav mig uppför dess Storgata och
svängde därefter ut på stora landsvägen i riktning bort mot Vreta.
Det var som sagt i början på augusti. Slätten låg framför oss i
sin mest förföriska skepnad. I en enda halvmilalång,
guldskiftande våg sänkte den sig ned mot Svartån och Roxen, och långt
borta på andra sidan, på den motsatta vågkammen, såg man
tornspetsen på Vreta klosterkyrka höja sig ovanom en tät dunge
av väldiga träd.
Jag trampade på i full fart, så fort den förmår trampa, som
inte på 15 år suttit på en cykel, men som samtidigt känner sig
jagad av en serie tydligen spänstiga pojkar och flickor i tonåren,
vilka till varje pris måste bibringas erforderlig aktning och vördnad.
Uppförsbacken mot Vreta tog förfärande på krafterna men
genom ett väldigt viljeuppbåd kunde jag med fullt bibehållen
nonchalans taga mig av cykeln för att därefter inleda kommersen
med den utanför kyrkogårdsmuren posterande glaceförsäljaren.
Efter glacepinnarna kom så turen till kyrkan. Och här fann
sällskapets medlemmar varandra. Utan diskussion.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
