Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
andra faktorer fick reselivet ett nytt innehåll, som med ens gjorde
resandet till ett nöje, inte bara till en serie strapatser. Svenska
turistföreningens egen utveckling är ett talande bevis för i hur
hög grad färdelivet i vårt land blivit ett nöje, ja man kan nästan
säga en livssak för svenska folket. Helt naturligt är det dock att
under dessa femtio år förskjutningar ägt rum i det sätt på Ådiket
människor fattat själva resandet.
Man minns hur under en följd av år intresset för det säregna
eller rättare unika dominerade. Den redan till undergång dömda
bygdekulturen absorberade nästan allt intresse.
Hembygdsrörelsen, med en lätt museidoft över sig, sköt allt för ofta åt sidan
intresset för det levande. Och likadant som med kulturen A7ar det
med naturen. Det unika dominerade. När man exempelvis reste
i Sörmland visades man aAT reseskildringar och handböcker A^ägen
inte så mycket till det levande landskapet, till det som gaA7
karaktär åt bygden. Mitt inne i en leende Mälartrakt, där ingen levande
själ egentligen skulle kunnat tänka på något annat än björkhagar
och glittrande vassomkransade insjövikar, fördes man på
omvägar och slingrande stigar upp till en »vildskön» klyfta, som
obligatoriskt utlöste en följd av skräckingivna rysningar. Förhållandet
till fjällen var också präglat aAr denna inställning. Det
skrämmande dystra, det ödsliga, vilda fångade uppmärksamheten och
hindrade oss att se vad som också fanns i tavlan, de vidunderligt ljusa,
vindomflutna fjällvidderna. Detta senare var för övrigt mera
rimligt, ty det är inte så många år sedan varje färd till fjälls faktiskt
måste få karaktären av en verklig expedition. Fjällen var en
främmande och ny värld. Att ge sig dit var ett äventyr.
Denna inställning till reselivet förefaller emellertid att med åren
ha undergått en betydande förskjutning. Fjällen ha inte samma
särställning och inte heller dominera de landsändar, vilkas
etnografiska förflutna är särskilt frapperande. Parollen »Lär känna
ditt land» förefaller att ha fått en mer vidsträckt, man vill också
säga djupare innebörd. Allt vårt land är Arärt att känna. Det är
inte bara Dalarna och Värmland och Lappland eller andra
speciellt pittoreska landsändar, som förmå oss att lystra och känna
reslust. Det är inte bara det säregna vi fångas av längre. Varje
bygd har sin historia och sitt liv, alla framstå de som lika värdiga
föremål förvår kunskap, levande delar som de äro i en större helhet.
Den demokratiska anda som lärt oss att se och tänka på detta
sätt har äv^en i ett annat avseende förändrat betingelserna för
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
