Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
Kivik! En dag stannade vi där i den lilla fiskebyn, som trots
en ökad ström av resenärer från när och fjärran lyckats bibehålla
sin charm frisk och oanfrätt. Vi besågo den märkliga Kiviksgraven
med dess väldiga stenanhopning och dess tretusen år gamla,
ristade hällar.
Cyklade upp till Haväng och Ravlunda, denna underbara trakt,
där landskapet är som en enda tidlös vila. Där fälten och hedarna
med sina gröna gravhögar och sandkullar gå som höga, men mjuka
vågor för vinden.
Genom täta snår av vildtörne på vilkas grenar ädelrosorna
blommade, över vida solbelysta ljunghedar och genom skuggrik
skog gingo vi upp på Stenshuvud. Och sågo därifrån, från den
blottade, brant stupande hjässan den skånska kusten i en enda
väldig båge av bländande vit sand möta havet.
Vi strövade omkring på strandängarna vid byn igen. På den
hårda fasta sanden bland torkade remsor av tang sprungo vi ikapp.
Utanför vår löparbana sjöd havet emot oss. Men inne i denna lilla
hamnbassängen borta vid vandrarhemmet var det lugnt och
skyddat. Där i det klara, kyliga vattnet badade vi.
Från Kivik körde vi vidare längs kusten ned över Simrishamn,
förbi Glimmingehus och längs Kåseberga backar mot Ystad.
Fortsatte upp genom landet över Romeleåsen förbi Dalby och Lund
och hamnade så till sist på vår resas trettonde dag i Malmö.
Dessa sista dagar blevo en enda följd av upplevelser för oss alla.
Det var Ystad med sina krokiga gator och sin förtätade
medeltidsstämning. Det var Lund. Det var färden från Svaneholm upp
mot Romeleåsen, allt under det sommarens kraftigaste åskväder
drog fram på sidorna om oss, medan vår egen slingrande väg mil
efter mil låg i sol. Det var utsikten från Romeleåsens sluttning
över de mil svida slätterna, där åskmolnen och solknippena i full
fart jagade varandra i riktning bort mot Malmö och Lund.
Och det var Kåseberga backar! Vi klängde omkring där i de
branta sluttningarna mot havet. Jocke sjöng högstämda sånger och
Abu själv vrålade för full hals — likt en Demosthenes men utan
stenar i munnen — för att överrösta havets och vindens dån. Och
uppe på heden sprungo vi oss andfådda längs den ringlande
randen av åsen för att finna den bästa utsikten och det vackraste
perspektivet över de röda små fiskebodarna och de vitskummande
bränningarna under oss. Vi vilade ut i lä i en solvärmd sänka på
det korta, snaggade gräset. Lågo och kikade i skyn mot den som-
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
