Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong
över alla grönskande bestyr och bespejar inloppet och stränderna
som förr. Dess nedre del anses ha utgjort en s. k. kastal, byggd
redan på 1100-talet. Den massiva ringmur av gråsten, som
omger borgområdet, härstammar från 1200-talet.
Här vid Slätbaken låg redan på 1100-talet borgen Stege, vars
ruiner ännu äro synliga vid Yxeltorpsviken längre inåt land. Man
kommer dit över Skällviks kyrka, över det nya prästboställets
gårdsplan och backen ovanför med de långa stensättningar som
enligt ortstraditionen sägas utgöra resterna av den äldsta kristna
prästgården. Det är en dryg promenad, och stigen är villsam och
brant men lönar mödan genom att öppna perspektiv i både rum och
tid. Borgen, prästgården och kyrkan, som kanske var en
fästningskyrka, bildade länge en vaktkedja vid inloppet till Söderköping.
Under 1400-talets strider kring holmen med det då nyanlagda
Stegeborg blev kyrkan förstörd. Var det månne Engelbrekts
trupper, som här oskadliggjorde en flankfästning till fogdeborgen? Man
vet det inte. Men den vackra himladrottningen, som nu blickar
ut från väggen i den nya kyrkan, har säkert bland sina tillbedjare
räknat stridens ögonvittnen, och det är inte omöjligt, att Erengisle
Nilssons bönder lagt armborst och yxa ifrån sig för att kunna korsa
sig vid hennes fot.
Samtidigt som östgötarna söka öppna Slätbakens lås, leder Bo
Knutsson Grip en skara tjustbor mot Stäkeholm. Vintervägarna,
som spelade en så stor roll för medeltidens samfärdsel, återfinnas
ju ej på några kartor, utstakas ej av några som helst
kulturminnesmärken och måste därför lämnas ur räkningen, men den urgamla
landsvägen bär fortfarande över Ringarum, Gusum och Västra
Ed till Gamleby och Kalmar.
Först går den genom de trakter, där den ökända gränsskogen
Aspveden fordom sträckte sig upp mot människornas och
kyrkornas slätt, och ännu löper vägbanan i många krumbukter,
motvilligt och trevande, fram genom de smala passen, som de sista
årens vägförbättringar ej helt hunnit att förändra. Men vid
Ringarums kyrkby utbreda sig också gamla åkrar likt en rutig duk lagd i
bucklor på ett ojämnt underlag, och sjön S trålången skär upp sin
ljusa fåra i landskapet. Här måste unga bondsöner ha slutit sig
till befrielsetåget. Nu är det järnvägen i stället, som sluter upp vid
landsvägssidan, och vid Gusum längre ned väntar också bussen
på en välfunnen plats i det vackra parklandskapet kring det spån-
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
