Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Engelbrekts spår
sig framför mig. Den gamle Thuneld försäkrar, att han gick genom
norra Skåne, men en modärnare auktoritet, Kjell Kumlien,
framkastar möjligheten av att han passerade Växjö. Jag har intet annat
val än att göra som Rimkrönikan: tiga och förpassa mig till
Halland och plötsligt stå utanför ett fäste igen, det berömda Lagaholm.
Mäktig och maklig flyter Lagan i en jätteslinga mellan odlade
höjder mot havet. Staden Laholm ligger på södra strandbrinken;
kring kyrkan ty sig husen tillsammans i gränder på vanligt
småstadsmaner, men torget är egentligen två, avlånga och
samman-skjutna med hörn mot hörn på ett ganska förbluffande sätt.
Gatorna, som söka sig ned till floden, visa tydligt i sin
sammanstrål-ning platsen för det gamla vadstället, som fästningen behärskade
från väster. Ingen annanstans springer ännu så tydligt i dagen ett
fästes förnämsta uppgift under medeltiden.
Nu domineras brofästet av kraftverkets stora byggnad i ljus
granit. Med sina höga fönster liknar den ett tempel, och i den
väldiga hallen därinne står generatorn, en svart koloss, en gudabild
för den modärna tiden, ett majestät, omgivet av ensamhet. Redan
ute på gården summar luften som av en ihärdig psalm i en låg,
dov ton, och den ende översteprästen går där i tjänsteskruden av
en blå overall, som lyser grant mellan rosenrabatterna. På båda
sidor om denna nya stenborg ligga Lagaholms ruiner. Det är som
vanligt till största delen 15- och 1600-talens befästningsverk, som
återfunnits vid utgrävningarna, men grundmuren till ett
medeltida hus har också blottats och skyddas nu av nytt, tjärdoftande
tak. Som en blänkande lindorm snor sig Lagan däromkring; den
södra flodarmen är dock antagligen en gammal grävd kanal,
medan den norra mera naturligt synes inpassa sig i flodens
hårnålskurva. Där bakom resa sig de åkerrutade höjderna; det var de,
som utdömde Lagaholm som fäste, ty kanoner placerade där voro
alltid segrarens kanoner. Men i påskveckan 1436 kunde Henning
Odrag ge ett fränt svar på bondehövdingens uppfordran, och för
att ej »tid och tillfälle skulle gå Engelbrekt ur händerna», drog han
då i spetsen för en armé in i Skåne.
Och åter uppställer sig frågan: vilken väg? Halland ligger smalt
som en ärm vid Sveriges sida. Huvudvägens kraftiga arm börjar
redan vid Laholm att dela upp sig, och den omfattar Hallandsås
med ett fyrkloat grepp. Och såsom vägens vita fingrar hållit den
ludna, mörka besten i många hundra år, så hålla de den än i dag.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
