Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Engelbrekts spår
Rimkrönikan ställer mig åter inför tvenne fakta : Engelbrekt slår
en fientlig förtrupp på flykten vid Rynebro, och han ingår
förlikning med Peder Oxe, befälhavare över den skånska huvudstyrkan,
vid Tranarps vad. Det intressanta vägproblemet måste jag här av
utrymmesskäl lämna åsido — den östligaste vägen över Örkelljunga
och den västligaste över Båstad, Grevie och Förslöv torde
emellertid båda kunna komma i fråga. Rynebro låg vid det gamla
Ryne-stad eller Luntertun, vars roll snart efter Engelbrektsfejden
övertogs av Ängelholm. Ett hemman med en anspråkslös manbyggnad
mellan strandplatån och åmynningen har troget bevarat
Lunter-tuns namn. Mitt emot är stadens kyrkoruin nu utgrävd i en mark,
som prunkar av baldersbrå och åkervädd. Strax nedanför
hemmanet flyter ån; dess möte med havet markeras till höger av
väldiga sandrevlar. När Engelbrekts »rännare» här stormat ned och
fördrivit Peder Oxes män, vände de och »kastade» bron: den ena
viktiga övergången av Rönneå var då i svenskarnas händer. Vid
den andra, Tranarps vad, kom det ej till drabbning. Här går
örkel-ljungavägen förbi, och vid den stora, rödvita cementbron, som
ersatt vadet, är ännu i dag ett viktigt vägkors. På höjderna i norr låg
antagligen engelbrektshären lägrad, och fienden på södra sidan vid
Rönnetorps gård. Vadstället synes ännu tydligt på västra sidan om
bron, där åbrädden vidgar sig och antyder, att fåran är grundare;
det är nu endast ett vattningsställe för korna och de granna
guld-fuxarna i hästhagen vid Rönnetorp. Bilarna rusa över bron på den
gamla härvägen, »vidare, vidare» brumma motorerna i backen, där
Engelbrekt låg och väntade som han också kunde ibland, när det
var klokast så. I Rimkrönikans ord: »engen tordhe offuer waadhit
fara», ligger en antydan om de båda härarnas jämspelthet. Det var
med »ett brev» om stillestånd intill påskafton, som Engelbrekt
återvände till Lagaholm, och innan det utgick, hade han med tillhjälp
av tusen rhenska gyllen fått borgen i sin hand.
Den andra länken i västkustkedjan var Halmstad. Om jag följer
den stora landsvägen dit, släpper jag näppeligen Engelbrekt ur
sikte, ty under den modärna betongbanan ligger — med undantag
för de sista årens vägrätningar — en urgammal färdled, vars ålder
bestyrkes av en hel kantrad av fornminnen. Mot den påskhimmel,
som välvde sig vårblå över Engelbrekts ritt, avtecknade sig
bauta-stenarna på åsen vid Tjärby måhända ej lika tydligt som i dag,
ty Halland var vid denna tid skogbeväxt ända ut till havet, men
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
