- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
306

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berit Spong

vinden, till höjdernas kraftiga blåa streck kring horisonten i norr.
Den skånska slättgårdstypen lämnar rum för röda stugor av mera
mellansvensk karaktär; men nära Steninge, som verkligen gör
skäl för sitt namn, springer havet också in i bilden med sitt
skiftande färgspel och dominerar den helt. Vägen går nu rakt över
kala backar mot Stensjö säteri, »ett betydeligt ställe», men
dessförinnan gör jag en privat avstickare till den stora bautastenen vid
hemmanet Hulabäcken och hör av gumman i gården historien om
den vadhållning, som resulterade i att den smäckra toppen bröts av.

Från Stensjö böjer vägen åter inåt land och finner snart en ås,
som bär den mot Eftra kyrka. Framför mig har jag ett av de väck
raste scenerier jag sett i Halland, en odlad, bred dalgång, tämligen
tom på gårdar, ty de ha dragit sig in till åsrötterna, men därför
endast så mycket renare i linjerna och lugnare i färgen. Det stolta
naturlandskapet har en patina av kultur, som inte är så lätt att
beskriva. Den visar sig emellertid i vägarnas höga bankar, och som
ett tydligt exempel minns jag den rättöversväg till Vastad, som
också passerar tätt förbi ruinkullen av det äldre Vastad från
medeltiden. Nu är säteriet en prydlig röd gård med en sommarsnö av
vita duvor över sin gårdsplan, men Engelbrekt torde ha sett det
gamla, som var omgivet av gravar och vallar och synade passet
som en örn. Längre fram vänder Eftra kyrka sin gavelmur mot
vägen och dalen. »På den katolska tiden» stod där i en nisch på
yttersidan en Jungfru-Mariabild; härvägens krigsmän tryckte
järnhatten vördnadsfullt mot bröstet, när de sågo barnet på hennes arm,
så glömde de henne strax och drevo sitt hårda hantverk som förut,
oroade folket på kyrkvägen och revo bron över Suseån. Men nu till
hösten blir vägen utmed Eftra kyrkogårdsmur lugnare än de flesta,
ty den nya vägen bygges längre ned mot slätten; och bron över
Suseåns djupa kanjon har länge behandlats med all möjlig pietet.
Jag är inte den första turist, som låter bilen hålla mellan
handelsboden och kvarnen och klättrar ned i ravinen till vänster för att
riktigt kunna beundra dess vackra valv.

Nästa bro jag passerar är den vida berömda Ätrabron i
Falkenberg. Vid dess södra ände ligga de ytterst obetydliga resterna av
Falkenbergshus, som redan 1434 belägrats av Engelbrekt och då
av besättningen stuckits i brand. Järnvägsbygget, som leddes rakt
igenom ruinkullen, fullbordade förstörelseverket. »Det lyckades
mig» säger Hans Hildebrand, »att förekomma förödelsen av
minnesmärket, i det järnvägsstyrelsen förmåddes att bekosta en syste-

306

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free