- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
310

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berit Spong

»Platsarna», och härute tog jorden igen sitt lån. Det var från dessa
vallar borgarna sågo Engelbrekt rida vidare mot norr. Då
återstod av danska fästningar vid kusten endast Eleuesborg, eller
Älvsborg, som ännu inte blivit svenska rikets sorgebarn och ännu
ej behövde köpas igen med blod och svett och tårar. Dess fogde,
Matts von Kälen, gick med på en dagtingan, och Engelbrekt vände
hela sin kraft mot Västergötlands starkaste fäste, Axevall. Det är
där jag åter vill söka honom, när han för sista gången för sina
skaror till storms.

Mellan lärdomsstaden Skara och klosterkyrkan i Varnhem
1ig-ler i det sköna Valle härad den gamla exercisplatsen Axevalla hed.
Det är det medeltida fästet i närheten, som har gett den namn. Jag
låter bilen hålla uppe i stationssamhället och går till fots över
heden. Bakom de stora, röda barackerna och alléerna på
Skaraborgs regementes forna lägerplats hittar jag uppfartsvägen till
gården Husgärdet vid Husgärdessjön, där själva namnen äro
minnesmärken. Det är en blåsig dag, och vinden vältrar sig tung
i gårdens yppiga trädkronor och lummiga buskage, de sena
bevisen måhända på Varnhemsmunkarnas trädgårdskultur. Huset
vänder sin ljusa fasad emot mig, och jag kommer ända fram till
grindarna, innan min väg viker ned i sänkan till vänster. Nu liknar
den bara en ridstig med hundratals avtryck av hästhovar i den
fuktsvarta jorden. Här såg säkert marken inte mycket annorlunda
ut, när Engelbrekts frälsefölje travat upp och belägringen börjat
från landssidan. Framför sig hade svenskarna då tre halsgravar,
som avskuro borgen från fastlandet. Jag har dem ännu framför
mig i form av tre långa, gräsbevuxna sänkor, där alarna gå fram
i ett stråk på gravens plats. Åter en vall, högre än de andra — det
är själva den jordtäckta fästningsmuren. Den är högst åt
landssidan, men den kan i en tydlig fyrkant följas hela borggården
runt. Den lilla sjön, som ligger så blå och vykortsvacker med
kraftigt vattrade vågor, går på tre sidor ända upp under muren. Jag
spanar på flera ställen ned i djupet men lyckas ej upptäcka några
spår av palissader, de äro kanske gömda i strandgrönskan. Men
överallt i ruinen ser jag märken av hästhovar, och jag måste
ideligen tänka på ordet »hästebår)). Ty det var en hästebår med en
genomsjuk man, som bröt upp här en dag i april för femhundra
år sedan.

Den exakta tiden för belägringen av Axevall kan ingen
bestämma. Men någon gång omkring »sommarnatten)) den 14 april måste

310

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free