Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Engelbrekts spår
det ha varit. Sedan följer den förrädiska tiden, som kan ha stark
värme om dagen och frost om natten. Och jag minns vad de gamla
sade i min hemtrakt: »Vårdagar och järnnätter, och så krankheta
etter» (efter). »Krankheten» blev slutet på Engelbrekts segerrika
och mirakelaktigt snabba befrielsetåg runt Sveriges kuster. För
andra gången måste han lämna Axevall ointaget; och uppför den
gamla Eriksgatan, där rasteställena hette Ullervad, Hova och
Ramundeboda, kom han på hästebåren över den långa gränsskogen
Tiveden fram till sitt eget hus och län, Örebro.
Där vilade han ut en liten tid mellan livets verk och dödens. En
enda lägereld, ett enda nattkvarter under bar himmel återstod
honom ännu; det var på den lilla holmen i Hjälmaren, där
mördaren från Göksholm förtöjde sin båt vid hans och sprang i land
med yxan höjd. Den svenska jorden, som han befriat, blev hans
dödsbädd. Men hans lik bars på gråtande bönders axlar till Stora
Mellösa kyrka och senare därifrån till Örebro. Genom den gata,
som nu bär hans namn, gick den högtidliga processionen till
Ni-kolaikyrkan vid torget, och där har den senaste forskningen trott
sig kunna återfinna platsen för det kapell, som en gång hyste
»den Helige Sankte Engelbrekts» grav.
»Swa munde hans regiment sich enda», slutar Rimkrönikan sin
berättelse om hans död. För första gången på denna resa misstror
jag i viss mån denna min trogna följeslagare. I andlig måtto räckte
hans regemente länge än, och hans sista jäktade, strapatsfyllda vår
gav många sakta mognande frukter. Och på minnesstenen på
holmen i Hjälmaren står nu också namnet på den, som verkligen
gick i Engelbrekts spår: Gustav Vasa.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
