Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert Viksten: Nordingrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Viksten
under vårens brånad. Hit kommer folk även från grannsocknarna
för att hämta upp abborre. På några få timmar kan man lustigt
och bekvämt lägga upp tjugu eller trettio kilo. Kvinnor, barn och
män om varandra sitter där som strömstarar på stenarna natt
och dag med ständig avlösning. På så sätt tog man under maj
månad 1935 omkring 1 000 kilo abborre med bara händerna! Ett
mera ovanligt fiske får man söka efter.
Men detta abborrfiske kan räknas som ett sällsamt mellanspel.
Havet är mera svårhanterligt, nyckfullt och oberäkneligt. Där
gäller det krafttag, allvar och tålamod. Strömmingen tar man
sannerligen inte med händerna.
Där sitter en av Häggviks fiskare och pinnar räfsor för den
kommande slåttern. Hela dagen går hans blick runt horisonten.
Hans tankar är långt borta från arbetet och jorden. Blir det
väder för »kroken» i kväll? Han söker runt himlen efter tecken —
molnens beskaffenhet, vindriktning och temperatur. Strömmen
därute vid fiskeplatsen kan man aldrig lita på. Förra veckan gick det
nya garnet till havs med fångst och allt. Nåja, man kan ju
alltid fara ut. Och i värsta fall kan man ju ankra båten och ligga
på vakt vid det dyrbara garnet.
På kvällskröken får garnet sina sänken; stenarna dunkar mot
båtbottnen. Motorerna börjar hosta. Den ena båten efter den andra
lägger ut. Varje fiskare har på förhand fått sin särskilda plats att
lägga kroken på. Platserna är numrerade, och varje fiskare får dag
för dag ett nytt nummer, efter en viss bestämd ordning, så att full
rättvisa skall råda. Var och en lägger från land en ledarm,
»landgården», och därutanför ett särskilt garn, själva kroken, med ända
till 20 meters djup som en försåtlig jätteögla. Allt förankras säkert
med hållare i olika riktningar. Detta är det typiska
försommarfisket. När strömmingen kommer, följer den landgården ut i
kroken och störtar på maskorna. Det är springströmming eller
gallströmming.
Så ligger fiskaren under den ljusa natten och guppar i sin båt.
Fåmält erinrar man om händelser under gångna tider, när
strömmingen gick till, så att man fick kapa garnet i tre delar för att
orka med fångsten. När strömmingen stod som en gröt och havet
blev vitt av mjölke. Men sådant sker helst under skötrodden, som
börjar senare på sommaren och då garnen läggas längre ut till
havs. Nu ligger man och tänker på allt detta. Vern vet, kanske
just i natt kommer undret att ske. Fiskaren är alltid en optimist.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
